Kapitel tolv

Subject: RE: SV: RE: En olycka krockar sällan ensam

Aktuellt humör: energisk


Yahoo mail account: ahustosen@yahoo.com

________________________

To: ahustosen@yahoo.com
Date: 27 december 2009 12.45:02 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: SV: RE: En olycka krockar sällan ensam

OK jag är på väg!


Sara Mortensen
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund

________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 27 december 2009 12.43:51 CET
From: ahustosen@yahoo.com
Subject: SV: RE: En olycka krockar sällan ensam

Haha har du aldrig hört talas om Nummerupplysning?
Vi är på väg till Stäket, vi håller en plats till dig!
Och jag tror du är mer än -lite- stressad gumman... :P


Kram
Åhustösen

________________________

To: ahustosen@yahoo.com
Date: 27 december 2009 12.28:23 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: En olycka krockar sällan ensam

Hej Sofia, jag har glömt ladda mobilen, hittar ingen laddare härinne heller... :(
Fast jag har pratat i telefon hela förmiddagen, forskare behöver inte semester tydligen...
Jag pratade med Margareta, hon sa att ni redan åkt... hoppas teknikens under fungerar så att du får det här, för jag har ju telefonboken på mobilen också.
Suck.
Jag har inga badkläder såklart men jag kan följa med på lunch! Var ska ni äta?
Jag måste tillbaka sen och skriva klart projektansökan, den ska lämnas in imorgon. Är liiiiiiite stressad, det är mycke pengar...

Men jag har pratat med Mia, hon följer med er till snackebadet vid tvåtiden fast hon hann inte komma till lunchen.


Sara Mortensen
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 27 december 2009 10.00:25 CET
From: ahustosen@yahoo.com
Subject: En olycka krockar sällan ensam

Hej Sara,
har du stängt av mobilen?
Vi tänkte åka in till Lund och äta nu vid ettiden och sedan gå på Högevallsbadet efteråt. Du kanske vill komma med? Så kan vi prata mer...
Angelica kommer med sina pojkar också, och Natalie är här nu och leker med Hanna... läser, är mer rätt haha. De har samma bok, och läser ikapp om rymdinvasioner och gu' vet allt...
Och Angelica skulle be Patrik att övertala Niklas att följa med in och simma. Det skulle han behöva, han fick rätt ont i benet efter att han var ute och gick igår men simning borde gå bra. Han behöver röra på sig...
Simon gick förresten hem till Linnea sa han, är det nåt på gång mellan dem eller? ;) Han ville inte följa med in till Lund heller.
Jag har inte fått tag på Mia så jag vet inte om hon kanske vill följa med. Men jag antar hon är hemma om nu Linnea var det, vet du nåt om det? Du kan väl fråga henne om du får tag på henne.

Men i alla fall, om du inte kan komma nu så kommer du väl till middan ikväll, vid sextiden?

Usch. Vad ska man säga? Jag orkar bara inte ta in det. Hur kan de tillåta nåt sånt?!? Om han nu ens skulle släppas ut, en sån om nån borde väl ha bevakad permission, eller hur?
Niklas blev rent vit i ansiktet när han läste. Vet du vad han sa...? En olycka krockar sällan ensam...
Om det inte varit så makabert skulle jag skrattat åt det. Jag menar, först Margareta och så detta... jag vet knappt om jag ska skratta eller gråta. Vill inte gråta nu när Natalie är här.
Men vad kan man säga? Det första jag tänkte var att det var rätt åt honom och att det var synd det inte var han som... Usch. Men det är hemskt att tänka så.
Men jag tänker på flickorna, och deras stackars föräldrar.
Vad ska man säga, vad kan man göra? Samhället som misslyckas gång på gång...
Det är bara hemskt. :(

Vi hörs...

Kram
Åhustösen

________________________

Dagboksanteckningar 27/12 2009

Aktuellt humör: glad


sön 27/12 2009

Vilken härlig dag! Jag har verkligen saknat det här, det var så längesen jag hade tid att koppla av med alla tjejerna...
Först lunchen och sedan badet, bastu och solstolarna vid bassängkanten... Erika kom också med, och Sara stannade en stund, fast utan badkläder haha. Men oj vad stressad hon var för det här nya projektet, vilket jobb att söka pengar det verkar vara... Nästan halva förberedelsetiden, att ordna ansökningar och fina presentationer. Jaja. Hon behövde koppla av en stund hon med.
Erika hade förstås sett till att ordna fika åt oss, hon är en riktig pärla. Jag har verkligen längtat efter det här... Och Johanna, Erikas minsta tjej, hon var så glad så hon höll på att spricka haha, Hanna är hennes idol tror jag. :) Så skönt att ungarna är stora nog att klara sig själva.
Mmm. Det är inte sedan begravningen...
Det var så skönt att känna att det kan bli vardag igen. Och att det inte längre känns som ett svek att vara glad. Fast jag kom på mig själv ett par gånger med att titta efter Erik... Han brukade älska att bada, han trivdes som en fisk. Utan att besväras av att inte orka bära upp tyngden av sin kropp på sina stela ben. Och på nåt sätt gjorde vattnet det lättare för honom att andas? Som om kroppen var för tung för att lungorna skulle orka med uppe på land.
Ja. Jag kunde verkligen känna som Tessis idag. Allt som var roligt, allt som var bra...
Det
Finns
Fortfarande
Kvar
När vi flyttade upp till Mölndal var det mina väninnor jag tänkte mest på, för min egen del. Att inte längre kunna träffas så här otvunget utan en massa omständliga förberedelser. Jag har saknat det.
Fast att jobbet har varit värt det. Särskilt som jag började med Lärarförbundets stödprojekt i våras. Det ska bli så spännande... Allt har gått enligt planerna hittills, kontakterna med skolmyndigheterna i Johannesburg och organisationen av vårt pilotprojekt där nere. Jag ser verkligen fram emot att få komma ner och träffa dem som jobbar med det där nere.
Vardag...
Ja. Det finns en vardag, att komma tillbaka till. Trots allt.
Trots. Allt.

Vi stannar nog nån dag extra, vi skulle ju åkt hem imorgon. Men det kan vi förstås inte nu när Margareta skall opereras. Kanske några dar till, Erika sa förstås att vi var välkomna hem till dem på nyår, igen. Men så länge kan vi inte stanna.
Niklas har inte kommit hem än, han gick hem till Patrik istället för att följa med in till Lund. Det behöver väl kanske han med, förstås. Minst lika mycket som jag...

Jo. Det var en härlig dag.
Den första utan Erik, som kändes som en bra dag. Som kändes okej, som jag kunde ha roligt fast att jag saknar honom.

Dagboksanteckningar 28/12 2009

Aktuellt humör: frustrerad


mån 28/12 2009

Idag är jag förbannad. Riktigt riktigt förbannad, på Niklas. Nu sitter han framför TV:n och dricker upp Bengts whisky, han ignorerar oss fullständigt. Jag orkar inte med det här, vad ska jag göra?!?
Det är inte bara honom det är synd om, han har tjatat ända sedan han vaknade vid tvåtiden om vad hopplöst mycket som är jobbigt och att det bara blir värre och värre...
Bengt kommer inte hem ikväll, det är tur det för jag vill inte att han ska behöva se det här, han har mycket nog med att oroa sig för Margareta. Men det har gått bra, han ringde i eftermiddags när hon kom ut från operationen, och en gång till för några timmar sen när Teresia svarade. Hon sover, har knappt varit vaken alls men det ser väldigt bra ut. Läkarna trodde att allting skrapats bort, precis som de hoppades så var det inte världens värsta tumör. Ingen spridning i vävnaderna vad de kunnat se, en hel tumör som de kunde få ut tillsammans med käkbenet.
Det var så skönt att höra...

Men han kunde inte ens ta sig hem själv igår! Angelica fick köra honom, han och Patrik hade suttit och groggat hela kvällen, och pratat. Antar jag. Men det är som han inte har några hämningar, som om han inte fattar vad han gör. Han spydde inte som tur var, men det var nog bara nätt och jämnt. Herregu' jag kunde knappt sova som han snarkade...
Han väckte säkert Margareta när han kom hem, men hon sade inget i morse när de åkte. Töserna sa adjö till henne, till och med Teresia var påtagligt rörd. Jag förstår varför, det här är ingenting som hon har varit med om förut. Nån som har cancer, nån som ska opereras och som kanske inte kommer tillbaka som den människa hon var förut.
Men hon var vid gott mod, Margareta. Jag pratade med mamma igår kväll också och hon hälsade, önskade lycka till och ett snabbt tillfrisknande. Men både Margareta och Bengt sade att vi absolut inte får berätta för Jonas och Pia om vi pratar med dem. Fast det förstår jag inte riktigt. Varför de inte kan få veta? Det är ju inte precis som att man kan sätta sig på första bästa plan när man är på en sån charter runt Karibien...?
Jaja, det är inte min sak...

Sara kom förbi igår kväll vid tio och hämtade Simon, hon hade suttit hela eftermiddagen sen efter badet stackaren, och jobbat med projektansökan för forskningsmedel. Hon fick i alla fall iväg det idag innan tolv, med god marginal. Så jag hoppas det går bra, då. :)

Töserna kände sig illa till mods idag. I kväll, så som Niklas har burit sig åt. Han har inte ätit nåt, bara legat framför TV:n när han väl kom ur sängen. Tessis var hemma hos Erika och lekte med Johanna, och jag körde Hanna till Natalie hos hennes mormor i Hjärup. Men Niklas hade redan däckat i soffan när jag hämtade dem. Jag var ute och gick med Angelica i eftermiddags, jag orkade inte vara kvar här inne med honom.
Usch.
Nä, jag vet inte vad jag ska göra...
Men jag får släpa in honom hit nu, jag orkar inte ta itu med om han spyr ute i soffan. Det här får räcka.

Dagboksanteckningar 30/12 2009

Aktuellt humör: fridfull


tis 30/12 2009

Jag såg på nyheterna ikväll, de nämnde dödsolyckan på annandagen. Han har tydligen inte vaknat än, och tillståndet är fortfarande allvarligt. Men de andra två har fått lämna sjukhuset, tack och lov.
Usch.
Jag hörde Niklas mumla för sig själv när de pratade om de två tjejerna som dog.
"Det är mitt fel."
Jag tror inte han visste att jag hörde. Men han blev alldeles vit i ansiktet igen. Han har pratat i sömnen en hel del i höst, jag har vaknat ibland men jag har aldrig fattat nånting. Men nu när han har snarkat för att han sovit ruset av sig har han hållit mig vaken. Inatt hörde jag vad han sa.
"Jag skulle inte varit där!"
Och jag kopplade ihop det han har mumlat om sen olyckan. Han tycker att han var i vägen, när de blev påkörda. Och om han inte varit där hade han, F... åh jag kan inte med. Jag kan inte med att skriva hans namn!!! Han hade kanske kört ihjäl sig själv istället för att försöka bromsa innan... innan Erik.
Jag vet inte, det känns rättvist på något sätt. Jag förstår inte riktigt hur jag ska tolka det jag känt nu. Dels känns det som att Erik... att jag är redo att fortsätta. Utan honom. Dels känner jag inte alls den kvävande frustrationen av maktlöshet. Som om det är rättvist, som att ordningen är återställd i och med att han skadat sig själv. Det är bara så tragiskt... två unga tjejer, som mister livet för att han... för att han är oförbätterlig. Finns det nåt bättre ord? Nej jag tror inte det. Oförbätterlig. Usch.
USCH!!!
Niklas stod stilla när de blev påkörda. Han höll på att skoja med Erik. De hade skojat och lekt när de körde från affären, han hade kört tillbaka och låtsat att han inte såg Erik i barnsadeln, vänt och cyklat tillbaka till affären, och skrattat tillsammans när Erik till slut blev "synlig" igen. De bukade göra sånt, och sen satt han och kittlade Erik medan han cyklade, Erik kiknade av skratt och han cyklade med bara en hand på styret. Jag har alltid bett honom låta bli det, känt mig så orolig för att... nåt skulle hända. Och precis innan de blev påkörda hade han stannat för Erik skrattade så han höll på att trilla av. De stod stilla, han tittade på Erik från fel håll, och såg inte bilen när den sladdade över vägen. Så han tycker det är hans fel. Hade han cyklat direkt hem hade de inte varit där. Hade han inte kittlat Erik så att han kiknade hade han inte stått stilla, och då hade de antagligen hunnit undan, eller i alla fall sett bilen komma.
Men det spelar ingen roll vad jag säger och jag är så trött på det nu! Han bara grymtar till svar om jag vill prata om att han inte kan lasta sig själv för det, grymtar och fortsätter stirra på TV:n eller vad det än kan vara. Och det har ändå känts mycket bättre, efter rättegången, och efter att han började jobba på 75% igen. Han har jobbat alla dagar, fast gjort mindre planering och Ture har tagit hand om mer på egen hand, så har han hjälpt till i de andra klasserna istället för att sköta hela veckoundervisningen själv. Det funkade så bra tyckte jag, det var okej att han inte ville prata om Erik, jag tänkte att det fick komma när det ville, men nu efter jul... När jullovet började. Så blev det annorlunda igen, sämre. Som det var förut, när han först började jobba. När allt han verkade tänka på var att det var hans fel att Erik...
Läkarna förklarade att han aldrig vaknade igen, han hade inget medvetande om några smärtor, och då måste ju det sista han upplevde ha varit att han skrattade och var glad...! Erik dog glad. Lycklig. Precis som han alltid var, glad och nöjd. Och det måste vi vara tacksamma för. Han led inte. Och vi kan inte ändra det som hänt, vi kan bara ändra oss själva. Men Niklas vill inte... det känns som om han har gett upp.

Igår hade jag honom att gå och köpa en ny flaska whisky istället för den han drack, av Bengts. På systemet inne i Strand. Men han köpte ännu mer, både vin och starköl och sprit. Påstod att det behövdes till nyår eftersom vi bestämde oss för att stanna hela veckan. Och sen drack han starkölen till lunchen, så när Bengt kom hem igår kväll var han redan utslagen.
Usch det är så jobbigt. Allting annat... allting jag vill, allting töserna... Det bara försvinner. Allt handlar om honom plötsligt. Vi hade inte kunnat åka hem i måndags, eller igår ens, så utslagen som han har varit.
Men sen var det ändå lite bättre idag. Han vaknade redan vid åtta. Som om det räckte nu... Angelica övertalade Patrik att köra in till Lund efter lunch, med deras äldsta grabbar och dessutom följde Natalie med våra töser. Till badet. Så han kom i alla fall igång, och han har inte druckit nåt idag. Han verkade rätt okej när de kom hem, de gick och åt hamburgare och så efter badet. Tessis och Hanna hade haft jättekul. Och de var och hälsade på Margareta, ja inte alla, Patrik väntade i deras minibuss med de andra medan Niklas och Hanna och Teresia hälsade på. De stannande inte så länge men hon hade blivit piggare tyckte Bengt, av att träffa töserna. Så det var skönt att höra, att hon blir bättre.

Stabilt. Det är bra. Hennes tillstånd är stabilt, inga komplikationer, hon återhämtar sig sakta men säkert och nu har de kunnat konstatera att plastikoperationen också blev lyckad, när de fäste in ny hud från höften på hennes kind. Gu' så jobbigt det måste vara... att inte kunna svälja ordentligt, inte kunna dricka och inte kunna stänga munnen heller...
Det var en annan sak vi reagerade på ikväll, när de pratade om dödsolyckan i Göteborg. De sa att tillståndet var allvarligt men stabilt för honom. Och Niklas sa, då dör han...
Först förstod jag inte vad han menade, men sen insåg jag vad han menade. Det är en annan sak han gått och gnagt över i höst. Det var vad de sa om Erik, efter att de opererat på honom hela första dygnet.
"Läget är allvarligt men stabilt."
Och Niklas som knappt kunde andas själv utan att det gjorde fruktansvärt ont med de krossade revbenen på sidan, benet smärtade inte, inte än, det var som om kroppen inte hunnit registrera den delen än. Men han kunde inte sova, vågade inte sova, och när de sa att läget var allvarligt men stabilt så slappnade han av. Då trodde vi att det skulle gå bra. Då hoppades vi fortfarande att han skulle överleva.
Men det gjorde han inte.
Det blev komplikationer, och det var för svåra skador.
Det känns konstigt att tänka på det idag, men det är som att det är först nu jag kan tänka på det? Allt jag upplevt om Eriks död hittills har känts. Det har varit bara känslor, inga tankar. Idag kan jag tänka på det som hände, och det är så oändligt mycket lättare... som om vi har kommit till den första dagen i vårt liv utan Erik. Och jag tror jag förstår hur Teresia har känt det. För saknanden är inte mindre, och jag är lika ledsen för allt som vi velat... men som aldrig kommer att bli. Men vi är här, nu...
Nu!
Nu
Och
I
Morgon

Och det finns ett liv som fortsätter, fortsätter fast utan... utan dig, Erik. Du finns kvar, i mitt hjärta finns du alltid kvar. Men utanför, här och nu och i morgon, så måste jag fortsätta. Utan dig.
Utan
Dig

Dagboksanteckningar 1/1 2010

Aktuellt humör: inspirerad


fre 1/1 2010

Ett nytt år.
Jag är glad att vi stannade, det var så skönt att umgås med alla gamla vänner... Man kan alltid lita på Erika att ordna en bra fest. Jag ska strax gå och hämta töserna, de stannade där hos Johanna i natt, sov länge, de med, och sen har de lekt där hela dan. Det var kul att det kom mer snö, det är mycket roligare för dem att vara ute då. Men det går inte att ha tråkigt med Johanna, hon ser allt till att hålla igång dem. :)
Men Niklas... usch jag skämdes igår, han blev så full. Full och sentimental, och bara jobbig. Nu har han sovit hela dan idag, i princip. Och han spydde när vi kom hem i natt, det var nån som hade tagit med Tequila tror jag och då skulle han förstås dricka ikapp efter alla drinkar och groggar och champagne... Rätt åt honom, jag fick nätt och jämnt in honom på toaletten och han spydde i badkaret. Men det får han städa ur själv, jag ska väcka honom nu och säga att jag går. Vi går hem till Sara, hon bjuder på middag ikväll. Så får han fixa sig vad han vill. Bengt var hemma om på lunchen, stannade förstås inne hos Margareta igår natt. Sen åkte han in där igen, han skulle komma sent ikväll sa han. Och tills dess får han allt ha städat upp i badkaret efter sig.
Jag är trött på det här nu. Det är bara självömkan, han får ta sig i kragen. Och att supa lär inte hjälpa mycket. Men vill han inte prata med mig så får det vara, jag kan inte sitta och vänta på att han ska vakna. Jag vill också ha lite roligt, det blir mycket nog att komma tillbaka till jobbet på måndag. Jag tänker inte sitta här och vänta. Men resan till Sydafrika blir i alla fall av, och vi ska göra de sista förberedelserna nu när vi kommer hem. Det ska bli kul!
Sedan får han helt enkelt se till att skärpa sig så han kan ta hand om töserna när jag är borta. Och den veckan skall Simon komma upp också, de ska gå på hockey. En bra julklapp, tycker jag, och han blev mycket gladare för det än för nåt som man annars köpt som bara läggs på hög, spel eller böcker eller skivor... Det enda han önskar sig numera, Simon, det är såna dyra grejor som vi inte kan byta till julklappar. Det får han köpa sig själv.

Jaa... det var så skönt att vakna idag, solen fick den nya snön att gnistra vackert ute i trädgården. Jag gick en långpromenad med Angelica, vi tog deras två hundar med oss och gick ner till ån och in i Strandskogen. Blev nästan en och en halv timma, och Niklas sov fortfarande när vi kom tillbaka. Fast Bengt var hemma, och när jag berättat om badkaret och lovat honom att se till så Niklas fixar det tills ikväll så gick jag med Angelica hem och åt lunch med henne. Det var längesen vi hade en hel eftermiddag för oss själva, Patrik hade faktiskt tagit sig upp och åkt bort till Strandängarna på andra sidan Gammelbyn med pojkarna, för att testa deras nya skidor. Och tefat, antar jag.
Så vi hade det
Riktigt
Lugnt
Och
Skönt

En bra början på ett nytt år.
2010...

Kapitel elva

Subject: Permission

Aktuellt humör: orolig


GMAIL account: sara.genilund@gmail.com


________________________

To: nicke_mortensen@yahoo.com
Cc: ahustosen@yahoo.com
Date: 21 december 2009 11.05:29 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: Permission

Hej Niklas
Skulle bara berätta att det är så som du trodde, han får permission från fängelset över julhelgen. :(

Kram Sara


Sara Mortensen, Ph.D.
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________


Subject: RE: SV: Läser du mejl i Åhus?
Aktuellt humör: fnittrig

Yahoo mail account: ahustosen@yahoo.com

________________________

To: ahustosen@yahoo.com
Date: 24 december 2009 12.47:41 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: SV: Läser du mejl i Åhus?

Retas du minsann? Jonas gamla slitna skämt, nu bli jag sur :P :P : P
> > God jul, om vi inte hörs...
> Och gott nytt år, glad påsk och lycka till på födelsedagen också... :P

Vad har ni för fast telefonnummer? Ifall vi får för oss att trots allt ringa och säga nåt snällt ikväll...
Simon har inget val, det är bara han och jag och mamma så han tar alla chanser att kolla på TV haha...

Eller också kan du prova att gå ut ur skogen, och in till Åhus. Där kanske finns en riktig telefonmast? :P


Sara Mortensen
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 24 december 2009 12.07:13 CET
From: ahustosen@yahoo.com
Subject: SV: Läser du mejl i Åhus?

Hej Sara
Jodå, teknikens under har faktiskt nått ut till alla i byn. Den stora frågan just nu är hur många av barnen som bryr sig om att se Kalles jul, eller om det bara blir vi vuxna :)

Förresten svarar du inte själv, jag ringde nyss. Men ditt mejl kom fram, till mobilen. Vi kanske kör imorgon kväll om vädret är bra men vi kan hämta honom på söndag såklart.

> God jul, om vi inte hörs...
Och gott nytt år, glad påsk och lycka till på födelsedagen också... :P



Kram
Åhustösen

________________________

To: ahustosen@yahoo.com
Date: 23 december 2009 22.56:35 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: Läser du mejl i Åhus?

Hej Sofia,
vet inte om du läser mejl medan ni är i Åhus... men jag kunde inte få tag på er på mobilen idag?
Jag lämnade meddelande i alla fall, så ring mig ok?
Det är om söndag, ifall ni kan hämta upp Simon på väg till Margareta och Bengt? Jag måste åka in till jobbet på förmiddagen, risken är att det tar hela dagen.
Och Jonas är ju som bekant och latar sig, så jag vill inte gärna behöva ta med Simon in till Lund hela dan...


God jul, om vi inte hörs...
Sara


Sara Mortensen, Ph.D.
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

Dagboksanteckningar 26/12 2009

Aktuellt humör: bekymrad


lör 26/12 2009

Hu så hemskt!
Margareta berättade om sin tumör idag, för mig och barnen. Simon ska också sova här inatt, vi hämtade honom hos Sara på vägen hit imorse.
Det känns obehagligt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera, för hon verkar inte tro att det är så allvarligt. Det är det kanske inte heller, men...
Hon är mer orolig för hur hon ska se ut efteråt, ärr i ansiktet och inga tänder... Det är klart, man försöker väl tänka på det som är konkret. Och Hanna... Hon är så söt. När Margareta berättade om att hon var orolig för att hon skulle se hemsk ut efteråt, så slog hon armarna om henne och sa utan att tveka att "vi tycker lika bra om dig oavsett hur det blir, för du är ändå världens bästa farmor"...
Och så är det förstås, men antagligen är det verkligen det som känns svårast för henne. Och det hon är orolig för. Som hon sade så tror inte läkarna att det ska vara några försvårande omständigheter, annat än det rent praktiska med uppbyggnad av käken som får göras efterhand. Tumören ska vara kontrollerbar, tack vare att de upptäckt den så tidigt.
Vi får hoppas.
Niklas reagerade väldigt mycket men han försöker att inte visa det. Jag märkte att det var något särskilt när de kom tillbaka från sin promenad i eftermiddags, men han sade inget. Jag trodde nästan hon avslöjat att de tänkt skilja sig eller nåt, men Bengt verkade inte alls bekymrad på det sättet, så det verkade inte stämma. Jag förstod att hon ville berätta för honom först, men jag tror hon räknade med att han skulle berätta för mig. Jag frågade honom förut när vi var ensamma men han ville inte säga något om hur han tyckte att det kändes. Det är som om han inte vågar. Som om han är orolig att allt... att allt annat ska komma tillbaka också då?
Men jag orkar snart inte med det längre. Vi brukade alltid kunna prata om allt vi hade problem med, stort och smått, hemma eller på jobbet. Men nu är det som om han inte vill prata med mig längre. Han har suttit och tittat på TV långt in på natten, först på mormors gård när vi var där, och nu på deras filmkanaler och sportkanaler här...
Jag ville han skulle lägga sig nu, men han skulle tvunget se slut nån gammal film. Och det var samma sak i går kväll. Jag vet inte om det bara är att han inte orkar prata om det som hänt, men det är så viktigt att göra det... om och om igen. Det är enda sättet att lindra smärtan!!!

Så, Erik... jag måste få berätta lite för dig om julen som har varit nu. Att få säga det jag tänker, till dig. Det hjälper mig.
Det kändes väldigt tomt utan dig.
Väldigt väldigt tomt.
När vi packade för att åka så lade jag fram din tomtedräkt med Teresias ur vintergarderoben...
Mmm.
Nu gråter jag igen. Jag var inte beredd på det, fast jag trodde det. Det är så jobbigt. Men det är inte så ofta det kommer över mig nu på det sättet. Det har ändrats, på något sätt. Fast jag är inte riktigt säker på hur? Det blev annorlunda efter rättegången. Jag tror inte jag nånsin kan förlåta honom men jag tycker det känns lättare efter att ha hört att han ångrade sig.
Och jag tror det är bra, ändå. Att det inte känns lika... lika frustrerande som det var förut. Det känns bara konstigt att tänka så, att allt ska fortsätta. Utan dig...
Men det är så många små saker. Jag har inte orkat ta undan dina kläder, det var därför... det gick av gammal vana. Vi har plockat bort det mesta av dina böcker och leksaker, skänkt en del till förskolan och vi sålde en del på barnmarknaden i höstas. Vi ville egentligen inte ha några pengar, men det blev ändå drygt tvåhundra kronor. Din pappa skänkte dem till Rädda barnen...
Och vi saknade dig mest av allt på julafton. Det blev inte lika roligt som det brukar vara. Och särskilt Ida och Sebastian, dina kusiner, det var första gången vi träffade dem efter... Mmm. Det var ju bara Louise som var med på begravningen. Sebastian frågade efter dig flera gånger, Erik. Men det är inte så lätt att förstå att du är borta när man bara är två år. Det är inte lätt för mig heller!
Fast tomten kom till slut ändå. Och då kändes det som om du var hos oss igen, jag tyckte det var ganska mysigt trots allt. Alla mina mostrar, och några av mina kusiner och deras barn. Det blev ganska många, och mormor satt i ett hörn och myste hela tiden. Nästan som vanligt. Nästan...
Hanna och Teresia hade önskat sig marsvin eller hamstrar, men Niklas vägrar. Jag tycker det kunde vara rätt kul, även om det blir en del jobb med det. Men de är så pass stora att jag tror de kommer att klara av det. Vi får se när vi kommer hem, det hade ju ändå inte gått att skaffa dem nu när vi åkte iväg över julen. Det är jobbigt nog med Musse, som grannarna tar hand om när vi är borta.
Men, töserna fick en del annat som de blev glada för. Hanna började genast läsa boken hon fick, den nya Stephenie Meyers-boken. Och Tessis fick en ny mobiltelefon, hon har fått dras med Niklas gamla så länge nu... Hon är så smart när det gäller tekniska prylar, som om hon har ett extra sinne för hur det ska användas. Så hon messade Simon från den nya mobilen på bara några minuter efter att hon packat upp den, flyttade de där telefonkorten vad de nu heter och kopierade över allt till sin dator, och in på den nya telefonen. En musikmobil kallas det visst. Det kanske inte är så konstigt... det där med teknik. Hon är väldigt smart, fast har så förtvivlat svårt att läsa och skriva. Det är synd. Och här är vi, två "duktiga" lärare, som inte kunde lära vår egen flicka läsa ens... :)
Innan vi förstod att hon har dyslexi, oj vad vi kämpade. Men så visade hon att hon greppade matematik som ingenting, hängde utan vidare med på Hannas läxuppgifter. Och mer än det, Niklas tyckte det var jättekul att visa henne och han var nog väldigt glad för att det fanns en förklaring. Jag kände det inte så, jag tänkte bara på allt extra slit som måste till. Det går ju, men det är inte lätt. Sån tur att hennes fröken var så förstående, det har verkligen gjort allting mycket lättare. Ja... en mobil. Och några talböcker, en av dem kopierade hon genast över på den nya mobilen och den håller hon på att lyssna igenom nu. Det var skönt att se, och de var i alla fall nöjda trots att det inte blev någon liten hamster.
Och jag blev glad. Glad och förvånad, för Niklas har faktiskt lyssnat lite på mig. Precis den halsduken jag ville ha hade han köpt, och ett fint guldhalsband, som passar till ringarna och handledskedjan jag fick när jag fyllde fyrtio i våras. Till Niklas köpte vi första delen i den nya historiebokserien, så det gav honom lite att bita i. :)
Och du kan tro att det blev en vit jul, Erik. Så mycket snö, jag tror aldrig du hann uppleva en vinter med så mycket snö på Torsgården. Det blev en jättefin tefatsbacke ner mot ängen framför ån, och man kunde till och med åka skidor lite längre bort. Rena slalombacken, jag önskar så att du hade kunnat få uppleva det...
Mmm...
Fast det töade undan en del, från vägarna, på juldagen. Det var rätt bra, kändes lite säkrare att åka på nästan torra vägar. Och hämtade Simon hemma hos Sara, hon var tvungen att passa några experiment eller vad det nu var inne i Lund, både idag och i morgon. Och på måndag med antagligen, fast kanske inte lika länge för då kommer några av hennes kollegor tillbaka också.

Ja usch ja, så mycket olyckor det alltid är på julhelgen. Så fel, man är inställd på trevlig samvaro, och så slås allt itu, utan återvändo. Plötsligt. Jag hörde om två olyckor med svårt skadade i kväll, den ena var i Göteborg, nån som dog också. Usch.
Det påminner mig också om dig, Erik. Så fort jag hör om en trafikolycka...
Då tänker jag på dig...
Och gråter.

Subject: RE: RE: Permission

Aktuellt humör: rasande


GMAIL account: sara.genilund@gmail.com


________________________

To: nicke_mortensen@yahoo.com; ahustosen@yahoo.com
Date: 27 december 2009 06.15:19 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: RE: Permission

Det var nog ingen som tänkte på det!!!
> Vi får väl hoppas de skickar med nån som håller honom i handen då. :(

Har ni hört nyheterna?!? Det står om det i Sydsvenskan idag, och ännu mer på Flashback

Gode Gud. Vad kan man säga? Gode Gud.
Det är ju fruktansvärt!!!

Jag ringer när jag tar lunch, ok?


Sara Mortensen, Ph.D.
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 21 december 2009 11.42:03 CET
From: nicke_mortensen@yahoo.com
Subject: RE: Permission

Uhu
Vi får väl hoppas de skickar med nån som håller honom i handen då. :(

Men alla människor ska väl ha rätt att begrava sin egen mor, antar jag. Även en sån XXXXXXXX

mvh
/Nicke

________________________

To: nicke_mortensen@yahoo.com
Cc: ahustosen@yahoo.com
Date: 21 december 2009 11.05:29 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: Permission

Hej Niklas
Skulle bara berätta att det är så som du trodde, han får permission från fängelset över julhelgen. :(

Kram Sara


Sara Mortensen, Ph.D.
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

Känd rattfyllerist på permission bakom dödsolyckan

Aktuellt humör:None


Sydsvenskan 27/12 2009

Känd rattfyllerist på permission bakom dödsolyckan

På lördagskvällen inträffade en allvarlig dödsolycka på Älvsborgsbron i Göteborg. Föraren som orsakade olyckan misstänks ha varit rattfull.
- Han hade klart mer än tillåten promillegräns. Efter förhör har mannen nu anhållits misstänkt för grovt rattfylleri, grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada, säger jourhavande åklagare Jeanette Vikingsson.
Mannen, som är 21 år, ligger kvar på sjukhus med allvarliga skador. Han befann sig på permission för att begrava sin mor, från ett tidigare i år utdömt fängelsestraff, också det för bland annat rattfylleri. Han skulle återinställt sig hos polisen på söndagsmorgonen, efter att ha beviljats en dags permission för begravningen på annandagen.

Det var vid halv elva-tiden på kvällen som en personbil med fem personer körde rakt igenom ett vägräcke och kraschade mot bergväggen, vid avfarten från Älvsborgsbron och in mot centrum.
Enligt ett vittne hade bilen hög fart in i den skarpa högerkurvan när den sladdade i det hala underlaget och rände in i vägräcket. Två personer, två kvinnor i 20-årsåldern, slungades ut ur bilen. De fördes till Regionsjukhuset, men deras liv gick inte att rädda.
De tre övriga - föraren och två andra passagerare - skadades allvarligt och vårdas fortfarande på Universitetssjukhuset. På söndagskvällen uppgav sjukhusets pressjour att deras tillstånd fortfarande är allvarligt men stabilt. De omkomna kvinnorna var hemmahörande i Göteborg, och enligt uppgift släkt med föraren.
När olyckan skedde var trafiken gles men väglaget mycket halt.
- En polispatrull var först på olycksplatsen, av en ren slump patrullerade de förbi avfarten endast minuter efter olyckan, säger Pär Ekbladh, inre befäl vid Frölunda-polisen.
Det gjorde att räddningsarbetet snabbt kom i gång. Tyvärr inte tillräckligt snabbt för att rädda livet på de två kvinnorna.

Kapitel tio

Dagboksanteckningar 3/11 2009

Aktuellt humör: fridfull


tis 3:e nov, 2009

Erik...
Nu har jag inte gråtit för dig på flera dagar. Det känns konstigt, men den starkaste känslan är att jag tror att du har det bra. Jag kan inte föreställa mig någonting i denna värld som skulle kunna rymma det som blir kvar efter att du dör, men det finns ett ställe där jag ser dig ännu, där jag känner dig och där jag kan prata med dig.
Du
Finns
I
Mitt
Hjärta...

När du var tre år fick du borelia, vi hade lekt i trädgården en sommardag i huset i Åhus, och antagligen fick du fästingarna från det höga gräset i skogsbrynet. Eller uppe bland träden.
Du lärde dig klättra i träd, minns du det? Du och din pappa skulle tävla om vem som var modigast, och det var såklart du. Din pappa vågade inte klättra lika högt som du, minns du? :)
Han har tänkt mycket på dig i höst, ska du veta. Jag har ingen aning om han kan se dig på samma sätt som jag gör, eller om du får höra nånting om vad han tänker. Jag hoppas du får, och att du hör. För det skulle kännas bra, att veta att han tänker, tänker på dig och pratar med dig. Han kanske har ett annat sätt. Men han pratar inte med mig, längre. Om hur han känner. Och därför hoppas jag att du hör honom. Och att du ser honom...

När du blev sjuk var vi väldigt ledsna. För vi visste att allting skulle bli så svårt för dig efter det, och att det bara skulle bli svårare med åren.
Men det värsta var...
...nu gråter jag igen, Erik...
Men det känns skönt. Det är så skönt att känna. Precis som Hanna säger.
Det värsta var att vi fick veta att din kropp inte skulle orka leva ett helt liv med dig... att du antagligen skulle få... sluta. Sluta att vara. Innan.
Innan
Det
Borde
Vara
Din
Tur
Och vi var så ledsna för din skull. För allt du aldrig skulle få uppleva. För allt som du aldrig skulle få känna. För allt som vi velat ge dig innan... innan det är slut. Innan tiden är slut.
Åhh... som jag har sörjt ditt liv, min älskling. Långt innan. Det här.
Min gråt känns varm på kinden... och jag minns hur du brukade pussa på tårar, särskilt när Hanna var ledsen... särskilt när hon ömkade sig över någon eller något och inte kunde hålla sina egna tårar borta. Du vet hur din syster alltid varit, ja empatisk. Med känslorna på utsidan... att påverkas, men lika mycket påverka. Andra, att känna tröst. För det är hon så bra på, att dela någons ledsenhet, och göra den lättare. Hon är den mest omtänksamma... Den mest omtänksamma man kan tänka sig. Hanna. Men när hon själv var ledsen fanns du alltid där. Glad och sprallig, även när du hade ont. Och du tröstade henne. Det gjorde henne alltid så glad, minns du?
Och Tessis som kunde burit dig till världens ände om det behövts. Du var hennes maskot... :)
För det blev på något sätt ännu mer levande... åh. Ord. Får mig att gråta...
Det blev ännu mer betydelsefullt, allt du gjorde, allt du kunde, allt du var. Och vi älskade dig ännu mer... om något sånt är möjligt... efter att du blev sjuk. Jag minns första julen, när du var tre och ett halvt, och fick ditt första skov. Och plötsligt inte kunde springa längre... vad förvånad du var. Aldrig ledsen. Aldrig arg, besviken, irriterad, gråtmild, ifrågasättande, aldrig ledsen. Men förvånad. Du accepterade det utan invändningar. Att inte längre kunna få benen att lyda dig som du ville. Bara förvånad.
Det kändes så orättvist!

Din pappa skrev en sång till dig...
För Varje Steg Du Tar.
Men den blev aldrig klar, han blev aldrig riktigt nöjd. Fast han sjöng den för dig när han skulle natta dig på kvällen, och du somnade alltid lycklig. Alltid. Lycklig.
Trots
Allt
Som
Var
Svårt
Och jag tänker att det är därför jag har så lätt nu för att känna att jag tror du har det bra.
I mitt hjärta. I mitt hjärta är du alltid glad...
Men vet du?
Din pappa har börjat spela din sång igen. Och det gjorde mig så... glad. Lugn, när jag hörde...
Ikväll satte han sig med gitarren istället för att försvinna in i tankedimmor framför TV:n. Tessis viskade att han spelat på gitarren i flera dagar redan. Och det känns bra. Ikväll spelade han din sång, gång på gång på gång. Som om han bestämt sig för att göra den klar, nu.
Jag hoppas att han känner att det är lättare att bära. Han känner en sådan skuld för dig, vet du. Men han vill inte prata om det. Med mig. Han känner det nog som att det är hans fel att du blev sjuk, och hans fel att du dog. Och jag hoppas han kan känna tröst, från dig, när han spelar...
Vad tror du?

Dagboksanteckningar 9/11 2009

Aktuellt humör: äcklad


mån 9:e nov, 2009

Så. Nu har jag sett honom. Det känns... jag kan inte beskriva hur det känns!
Jag är så frustrerad, han sitter där, gömmer sig, när han kom in, när förhandlingarna började, hela dagen. Gömd i en huva, nätt och jämnt tillbakadragen så att de kunde se honom när de pratade med honom. Jag kunde knappt hålla mig tyst, jag var... ÄR!!!
FÖRBANNAD!!!
Han är en sån FEGIS, åh jag kokar, jag HATAR HONOM!!!
Och tidningarna som springer i korridorerna och ska ha rubriker till sina lösnummer, usch såna gamar. Vad vill de ha? Tårar? Bilder på gråtande mammor och syskon? Sensationsjournalistik, usch... Usch! Usch!!!
Jag har inte bett om det här. Jag är inte intresserad. Men om de vill ha något att skriva om så kan de ju göra efterforskningar på hur många trafikolyckor som beror på rattonykterhet, och hur många dödsolyckor som beror på rattfylla... Sedan kan de jaga dem istället, dem som glada i hågen och fullständigt egoistiskt bara tänker på vad jobbigt det skulle vara om de inte körde hem bilen... Istället för att ta taxi. Istället för att inte dricka!!! Då kunde de få sina rubriker.
"Jag brydde mig bara om mig själv"
Det skulle säkert sälja som förstasidesrubrik. Vidrigt är det, usch usch USCH!!!

Men jag gav dem det de ville ha. Gråtande syskon, Hanna var med mig idag. Hon ville också se honom, för att kunna förstå. Kunna koppla det till något verkligt. Och jag gav dem mitt tal, om lagens misslyckande som låter detta ske gång på gång på gång. Och om samhällets misslyckande som låter oss stå där ensamma att tackla vardagen igen, helt utan förståelse för att allt inte kan återgå till det normala på en vecka. Eller månad, eller tre...
Och försäkringskassan, som hotar Niklas med att han får börja söka andra jobb om han inte kan återgå till skolan på heltid, sex månader 180 dagar varken mer eller mindre. Han är ju inte dödssjuk. Så det är klart han kan jobba. Va?
Jag gav dem det med, men det var det ingen som brydde sig om. Och då har han ändå börjat jobba 75% nu. Men nä. Inskrivning på Arbetsförmedlingen om två veckor, tre månader efter första sjukdagen, nu är det dags att tänka på framtiden... Usch!!!
Men vi har haft sånt stöd från Josefin på Brottsofferföreningen. Sånt stöd. Och det gav jag dem med, samhällets misslyckande... Att ge stöd!

Stöd, och förståelse.
Förståelse, det vet inte journalisterna vad det är. Framsträckt mikrofon från radion eller anteckningsblocket i högsta hugg, tittar knappt på en men vill göra "inkännande" reportage för sina läsare...

Dagboksanteckningar 11/11 2009

Aktuellt humör: avslappnad


ons 11/11 2009

Jag pratade med Sara idag, det var ett tag sen.
Jonas är här, han och Niklas gick på matchen igår, i Scandinavium. Linköping, förstås. Simon hade velat följa med, men det gick inte såklart, det var en vanlig skolkväll. Hanna och Teresia följde med, Hanna gillar hockey.
Tessis bryr sig inte. Hon gillar fotboll. Att springa, hockeyspelare springer inte så det är inte intressant. :)
Jag tror hon följde med bara för Niklas skull. För att hjälpa honom antar jag, om han skulle behöva.
Hon tänker mer på Niklas, än på sig själv. Tror jag.
Hon är tuff. Inte okänslig, men... tuff. Stark. Och hon är så, hur ska jag beskriva det... accepterande. Teresia. Men jag vet att hon också är ledsen för att han är borta. Erik...
Mmm.
Det känns lättare, på nåt sätt känns det lättare att tänka på honom idag. Jag undrar varför? Vad som är annorlunda?
Fast om jag frågade henne tror jag hon skulle säga att han inte är borta. Allt de gjort tillsammans, allt han var, allt det finns kvar. Minnena, lyser som solen. Så hur skulle han kunna vara borta? Jag antar att det är logiskt...
Jag minns när vår första katt dog, vad kan det vara... fyra? Tre år sen. Smulan. Någon hade hittat henne intill järnvägsspåren i Strand, en bit från huset där vi bodde då. Och så ringde de, hon hade en adresslapp i en liten behållare i halsbandet. Så vi fick veta vad som hänt. Det var viktigt.
Hanna grät, massor. Men vi undrade så varför Teresia inte var ledsen när hon dog, Smulan. Hon levde ett lyckligt liv. Precis så sa hon. Hon fanns igår, då lekte vi, det var roligt. Så hur kan jag vara ledsen för det? Imorgon finns hon inte, men i morgon finns inte heller.
Än.
Det var Niklas som klurade ut att det var så hon tänkte. På det viset som hon kunde känna att det inte var sorgligt. Smulan var lycklig. En lycklig katt... ja, jag antar att hon levde ett bra liv. Vi fick henne som kattunge, och hon levde i knappt tre år. Hon fick inga kattungar, men bortsett från det... Vi lät kastrera henne när hon blivit könsmogen, då släppte vi inte ut henne på flera dagar. För då hade hon garanterat fått ungar :)
Och jag antar att det är så bra som en katt kan ha det, att leva ett fritt liv, få röra sig fritt men ändå ha ett hem. Hon levde ett bra liv, så hur kan jag vara ledsen för det? Det var så hon tänkte.
Niklas är bra på det, på att förstå sig på töserna. Att förstå sig på alla barn, egentligen. Det är därför han är så bra som lärare, tror jag. Han förstår dem. Tycker om dem, som de är. Och blir omtyckt tillbaka. Han förstår vad de behöver. Och det är därför jag aldrig kan tänka mig att han skulle kunna trivas med något annat yrke, han är liksom född till lärare.
Och jag antar att Teresia tänker på samma sätt om Erik. Han levde ett lyckligt liv, och hur skulle hon kunna vara ledsen för det?
Imorgon är en möjlighet som inte existerar. Inte än, och kanske aldrig. För Erik... aldrig...
Mmm.
De känns mjuka idag, mjuka tårar. Mina tårar känns mjuka... mjuka och varma.
Men vi sörjer förstås för i morgon, för allt det som aldrig kan bli, som han aldrig får chansen att uppleva. Vi tänker på det vi hoppats på, längtat efter, velat.
Som
Aldrig
Kan
Bli...
Tessis lever i stunden. Det kanske är speciellt för barn, men jag tror det är speciellt för henne. För människor som är som hon. Starka.
Och hon sade det egentligen så bra, Teresia. Minnena som varar lyser som en sol. I sorgemörkret.
Niklas gjorde en sång då. Och han använde Tessis ord. Det är nog den bästa sången han har gjort, han och Jonas kompis, Steff. De brukade spela tillsammans, innan vi flyttade upp hit. Han skrev en sång, och den är så fin. Våra vänner sjöng den på begravningen, mina väninnor från Strand. Varför nu, varför du...

Nu gör det ont att gråta.
För jag kan inte låta bli att sörja imorgon, som inte blir av. Hur skulle jag kunna låta bli?
Trots minnena...


Jonas var med till tingsrätten idag. Han hade ett möte med jobbet på förmiddagen, på Lindholmen. Jag undrar om han såg till att han var tvungen att komma hit just idag, för att kunna gå på matchen igår? :)
Han är bra på det, att planera så att allt går ihop som han vill. Han är bra. Han gör inte något som blir för mycket, för påträngande, men han har brytt sig mycket om Niklas nu i höst. Och Niklas mår bra... han mår bättre av att göra saker. Tvingas att prata, om sånt som är verkligt. Det är för jobbigt att prata om Erik tror jag... han stänger det ute. Stänger mig ute. Men Jonas tar hand om sin lillebror. Han har hittat på ett projekt nu, som han försöker övertala Niklas att prova. För att ge eleverna bättre möjligheter att vara med och påverka sin planering. Ska bli intressant att se vad det kan ge, jag är väldigt nyfiken. Man måste prova nya vägar.
Allt som kan göra eleverna mer engagerade och få dem att känna sig delaktiga, det tror jag är bra. Och särskilt om varje elev kan stimuleras efter sina förutsättningar, de extra snabba eller elever som behöver extra stöd.
Men det är så mycket som kan gå snett när man gör som vi gjort de senaste åren, försökt övertyga svenska elever om att de själva styr sin skoldag, genom delaktighet i planering och uppföljning och mentorskap och allt...
För det är ju inte så, förstås. Egentligen.
Usch nej, det orkar jag inte tänka på mer ikväll... det är jobb. Det hör inte hemma i min dagbok. Det har jag nog av på dagarna...
Det var... annorlunda idag. I rätten. Det verkar som att han har ändrat sig. F... Nej, jag vill inte. Vill inte veta hans namn. Vill inte komma ihåg det, han förtjänar inte att ha ett namn! Men han tittade på mig idag. Han tittade på mig, och det såg ut som han... nej, jag vet inte.
Men Jonas tyckte det var bra. Han tyckte det var bra, att han verkade ha ändrat inställning. Han sa att vi behövde det. Men jag vet inte vem han menade med vi. Eller ni sa han såklart, "ni behöver det".
Och så är jag plötsligt studierektorn i pressen. Jag vill inte vara med alls i deras hetsjakt! Varför ska jag tvingas in i det? Jag vill bara veta vad som har hänt, jag vill förstå hur det kunde ske, jag vill begripa vad det är som kan få en människa att göra något så fruktansvärt egoistikt kortsynt imbecillt idiotiskt tanklöst som att sätta sig bakom ratten i en bil när man är så berusad att man inte kan stå rakt ens, och inte kan minnas dagen efter vad man gjort?
Jag vill bara förstå.
Kan jag inte få sörja i fred?
Kan de inte lämna mig i fred, kan jag inte få vara ensam i det? De hjälper inte mig. Vad är det de vill uppnå?!? Inte tänker de i alla fall på mig, på oss, på Erik...!
USCH.
Finns det inte nåt bättre ord? Jag önskar jag kunde svära... jag vill skrika fula ord, och det värsta jag kan komma på är usch.
Usch!
Igår var det förstås nån journalist som hade grävt fram allt om Eriks sjukdom. Och det var löpsedelsrubriker idag. Pojken som dog... var handikappad. Som om det blir värre då? Säljer det mer tidningar med såna rubriker? Det får mig att må illa.
Jag
Har
Inte
Bett
Om
Det
Här
Men så ska man stå där och... man ska försvara sig! Och nu är man plötsligt inte bara mamma längre, man är mamma till en handikappad son... som dog...!
Usch.

Men det var skönt att prata med Sara idag. Man kan alltid lite på att hon tar en tillbaka till verkligheten... lugna ner sig, slappna av, tänka på det som... som är bra.
Jo.
Det går.
Jag trodde inte det.
Men det går.
Hon kan inte låta bli att irritera sig på Jonas, fast det kan jag inte göra nåt åt. Särskilt hans skämtande i tid och otid. Hon ringde för att ge mig lite andrum, sa hon. Tja, lite förutsägbart är det väl ibland. Men jag kan inte och vill inte lägga mig i deras problem. Jag gillar dem båda.
Sara trodde att han ångrar sig. Han, F... att han ångrar sig.
Och att jag skall tänka. Tänka på vad jag vill göra av mina känslor.
Hat är kanske ett för starkt ord.
Jag vet inte.
Eller också är det lättare nu när jag sett honom, vet vem det är som gjort oss detta...
Jag vet inte.
Men jag ska tänka, imorgon. På vad jag känner. När jag ser honom.

Dagboksanteckningar 12/11 2009

Aktuellt humör: begrundande


tor 12/11 2009

Ikväll är jag bara trött.
Jonas åkte idag, han åkte tidigt i morse och skulle direkt till sitt jobb inne i Lund. Lite långt pendlingsavstånd, kanske, 25 mil. Men två timmars resväg, drygt, det är inte mycket värre än vissa andra, antar jag.
Jag var irriterad när han gav sig av, för han lämnade kvar tre whisky-flaskor som han hade haft med sig. Han och Niklas "provade whisky" igår kväll. Usch, det luktar som lösningsmedel. Och jag tyckte inte han hade behövt lämna kvar dem, Niklas behöver inte det.
Men han blev i alla fall inte full igår. Niklas. Inte Jonas, han dricker knappt, han provar verkligen... smuttar. Fast Niklas brukar dricka mer när de har sina provningar. Sju sorter, tror jag de hade.
Jag tycker inte om det, men vad skulle jag säga? Jag kunde inte säga att han skulle ta dem med sig för att jag inte litar på att Niklas... att han inte dricker upp dem. För snabbt.
För jag är orolig, även om det inte hänt igen sedan i oktober, när det började pratas om rättegången.

Rättegången, ja.
Jag börjar bli trött på det, på pressen framför allt. Har de verkligen inget bättre att skriva om? Ingen vinkling om att gå ut till allmänheten om faran med att dricka och köra bil, det är precis dom att de ska stå och peka finger.
Titta på den där, en sån misslyckad typ... klarar visst inte att hantera spriten, höhö...
Som om det är nån skillnad?!? Det är vanliga människor som kör bil när de druckit!!! Skriv om det istället!!! Inte sensationsrubriker om samhällets misslyckade individer som inte håller måttet!
Vad tänker de på? Känner de inget samhällsansvar? Handlar det bara om att sälja sina nyheter?!?
Usch.
Jag blir trött, bara.

Men han har verkligen ändrat sig. F... Idag pratade de om Erik, läkaren som opererade honom fick vittna. Och det påverkade honom. Han erkände.
Det gjorde mig faktiskt förvånad.
Han håller fast vid att han inte minns, men han erkände att det inte var orimligt att han skulle ha kunnat dricka så mycket. Och han höll med om att de tidigare domarna mot honom nog var korrekta. Att han har problem, att kontrollera sitt drickande.
Och så fick han prata om sin mamma, hon håller visst på att dö. MS. Ja det är såklart inte lätt. Men... ja vad ska jag tycka om det? Det ändrar inget för mig, för oss. Erik är fortfarande borta, Niklas kan fortfarande inte gå normalt, högra benet kanske aldrig blir bra igen.
Men det kändes bra att höra att han erkände att det hänt.

Fast jag blev så väldigt trött när dagen var slut.
Så
Oerhört
Trött

Dagboksanteckningar 13/11 2009

Aktuellt humör: förvånad


fre 13:e nov, 2009

Vilken konstig dag.
Hur blev det så här? Fredagen den trettonde... vilken konstig dag.
Erik... vad ska jag säga? Vad ska jag tänka? Vad ska jag... känna?
Idag.
Idag hände något konstigt, med vad jag känner. Hur jag tänker om det som hänt. Hur jag tänker om dig...
Suck.
Hanna berättade i morse att hon hade "pratat" med dig. Hon har känt att du... att du vill att vi ska fortsätta. Leva. Usch, det kändes obehagligt. Först.
Men det är vad Sara... vad Sara har pratat om hela hösten. Att tänka på vem jag... vad jag är. Upprörd. Arg. Besviken, ledsen, förbannad, irriterad, uppriven, frustrerad... vad jag är upprörd över.
Och Hanna tänker som Sara. Att vända andra kinden till, det är inte bara ett talesätt för henne. Varken jag eller Niklas tror på Gud, vi har aldrig gått i kyrkan, aldrig pratat om synen på andra utifrån ett religöst grundat tänkesätt. Men jag antar att de flesta religioner är ganska lätta att acceptera, när man håller sig till utgångspunkten för hur man ska vara mot andra? Och att det är ett naturligt sätt att vara...
Men Hanna behövde kanske nåt mer. Kanske är det hennes sätt att vara, att känna med andra, att förstå och dela jobbiga känslor, att ge tröst, tröst och stöd. Teresia leder en framåt, bestämmer takten. Hanna följer en, och stöttar. De är så olika, men ändå så lika. Mina goa töser...
Jag kommer ihåg när hon började prata om Gud. Det var när hon gick på dagis, när hon var fem år. De hade jobbat med en pjäs som de spelade upp på Lucia, om Jesus-barnet. Och pratat om Gud, om den jultradition som vi lever efter i Sverige, kristna kyrkans högtider, och berättelser. De var väldigt duktiga, personalen på deras syskongrupp, i Strand. Strandvägens förskola. Du gick inte på samma avdelning, Erik, fast dina fröknar var också bra. Suck, nu gör jag det själv... jag som alltid tjatar om att man ska kalla personalen för det de är, förskollärare, eller barnskötare...
Men en av förskollärarna på Hannas och Tessis avdelning, han jobbade mycket med teater på sin fritid, och de uppmuntrade barnen att uppträda, ett par gånger varje termin gjorde de pjäser för oss föräldrar, och för de andra barnen på förskolan. Tessis gillar inte att förställa sig, hon är den hon är. Alltid. Men Hanna älskade det. Det gör hon fortfarande... Blir hon inte veterinär eller djurskötare, så kan hon alltid bli skådespelare. Hon har verkligen inlevelse. Det är roligt att se henne.
De försökte inte göra barnen kristna, inte alls. Det handlade om att berätta om vårt kulturarv. Och om att vara människa. Vid påsk sen gjorde de en pjäs om Moses, och berättade om judarnas historia. Och de hade spelat en pjäs från tusen och en natt, och berättade om muslimernas tro, och deras berättelser. De spelade upp en pjäs om... vad hette hon nu? Prinsessan Sjeharaze? Något sånt. Som gifte sig med en kung, men som skulle mista sitt liv när morgonen kom. Men för att rädda sig och sin systers liv, som också riskerade att dö, så berättade hon på kvällen en saga, och efter varje saga förklarade hon att nästa kväll skulle hon berätta en ännu bättre historia, om hon fick leva lite till. Och hon gjorde detta för att rädda alla andra unga flickor, som annars skulle råkat lika illa ut, och offrade sig i deras ställe. Och hon tog hand om sin lillasyster, och skyddade henne med. Tröstade henne. Och berättade sagor som gjorde att kungen till slut ändrade sig. Och sagorna var förstås Tusen och en natt. Aladdin, och Sinbad. Alla barnen kände såklart till dem, från Disney-filmerna. Och en berättelse till, som jag inte minns. Men den berättelsen gjorde också stort intryck på Hanna, om att ta vara på sina medmänniskor, att hjälpa dem som inte kan hjälpa sig själva. Och vid Lucia, när de hade pratat om Jesus, så var det som att hon hittade ett svar på det hon varit undrande över, varför hon kände som hon gjorde, varför hon visste att man ska ge tröst och stöd och att hon tyckte att det var hennes sätt. Det var liksom hennes berättelse. Och hon berättade för oss att hon trodde på Gud. Det kändes bara naturligt för henne, det var som en förklaring som hon saknat, som hon behövde, för att förstå. Livet, och vad det innebär att vara människa? Jag vet att Sara hade tagit med henne till kyrkan nån gång, hon går i kyrkan varje söndag, alltid. Men jag vet också att Sara inte försökt påverka henne. Det bara passar Hanna, på något sätt. Precis som det passar Sara.
Men det kändes ändå obehagligt.
För jag kan inte tänka mig att acceptera en sån förklaring, att allt som sker är Guds mening. Det känns bara falskt. Men jag har inget emot att hon känner så som hon gör. Det är rätt för henne, precis som det är rätt för Sara. Det passar dem, på nåt sätt. Så när hon berättade, i morse, att hon pratat med dig Erik, så förstod jag ändå hur hon menade. Hon hade bett till Gud antar jag, och fått svar...
Tja.
Jag kan inte säga till henne att hon missuppfattat det, eller hur? Att det är inbillning. Det är sant, för henne. Så när jag tänkt efter så insåg jag att hon hade rätt. För det är precis det jag själv känt.
Att du vill att vi ska fortsätta.
Fortsätta, och skapa vårt eget imorgon. Vår fortsättning, men utan dig. Det känns så. Och det var så märkligt att upptäcka att jag kände så. Jag var inte beredd på det. Jag var inte beredd.

Och sedan var det sista rättegångsdagen. Och jag blev alldeles chockad, för när han fått domen...
Han blev dömd, förstår du Erik. På alla punkter, och han hade inga invändningar. Längre. Som att... som att efter igår, så har han insett att du var verklig, men inte längre är det?
Och när de sagt att han blivit dömd, så bad han att få säga några ord. Till mig! Han reste sig upp, tittade på mig en lång stund, och bad om ursäkt!!! Han bad mig framföra ursäkten till Niklas och töserna, han erkände att det inte är något man kan be om förlåtelse för, för det går aldrig att göra ogjort. Men han bad oss om ursäkt och ville att vi skulle förstå att han ångrar sig djupt...
Jag visste inte vad jag skulle göra, jag kunde inte svara, jag bara stirrade på honom. Så böjde han huvudet och vände sig om och så tog de ut honom igen, tillbaka till häktet. Och pressen blev som tokiga, det var tydligen något de aldrig varit med om...
En ursäkt i direktsänd radio till på köpet, oj men vilket scoop...!
Sensationslystna gamar, jag kan bara gissa vilka tidningsrubriker det blir i morgon... Och så TV som var där, ville intervjua mig såklart, fråga om jag var nöjd och gu' vet allt. Nöjd? Jag kunde inte låta bli att fräsa åt honom, en pojkvasker i utstuderat välansat skägg, omsorgsfullt rufsig frisyr, och har mage att fråga om jag är nöjd?!? Vad har jag att vara nöjd över? Att den där idioten får ännu ett straff till ingen nytta? Såvida de inte spärrar in honom för gott så lär han väl komma ut och göra om samma grej igen, precis som han gjort förut...!
Va?
NÖJD?!?!?!
Inte förrän alla rattfyllerister kan hindras från att fortsätta vara rattfyllerister, inte så länge som ingen bryr sig om den förfallna moralen i vårt samhälle, där var och en bara har tid och ork med sig själv... Där vi fortsätter blunda om en bekant sätter sig bakom ratten efter att ha druckit, "nej jag vill inte vara den som..." och helt fegt låter det här fortsätta, år ut och år in.
Då kanske jag kunde bli nöjd
Kanske!

Gör jag fel om jag inte kan förlåta honom, Erik?
Vill du att vi ska förlåta honom, som Hanna sa?
Är
Det
Dags
Och
Är
Det
Möjligt...???
Jag vet inte.
Jag VET inte!!!

Kapitel nio

Dagboksanteckningar 8/10 2009

Aktuellt humör: pratig


tor 8:e okt, 2009

Oooojjj... vad svårt!
Idag blev det klart, skolprojektet för Sydafrika som jag jobbat med blir av!
Och vi ska starta i januari som planerna ser ut nu. Då ska vi skicka ner en delegation, och jag ska följa med... Hur ska det gå? Hur ska jag orka, hur ska Niklas orka... En dryg vecka, ensam med barnen! Och hur ska de klara sig... orkar de? Orkar jag? Nu...
Mamma tyckte förstås att det var jättespännande, och pappa undrade om jag inte kunde ta med gäster, och om vi kunde åka ner i juni när det var någon slags fotbollsturnering där. Inte troligt! :)

Men vad härligt! Pengar från EU, jag vet Niklas tjatade om att jag allt fick se till så att nånting nyttigt skulle komma ut av alla pengar vi betalar till EU. Ja, jag vet inte om jag håller med honom... nej det gör jag inte :) men det känns ändå bra att det blir av. Så spännande! Att få vara med och utveckla deras skolorganisation, ute i kåkstäderna runt de stora städerna. Det var dit arbetarna kom för att söka sitt uppehälle, ofta långt från de gamla bantustan hette det väl, de områden dit de färgade var hänvisade under apartheid-tiden. Jag tror inte alla i Sydafrika idag ens vet att det fortfarande är så eftersatt med alla samhällsinstitutioner i dessa områden, trots alla förbättringar som gjorts? Det ska bli intressant att få lära känna kulturen därnere. Vi kommer nog bara att börja i Soweto och Sharpeville utanför Johannesburg, och sedan de andra townships utanför Johannesburg och Pretoria.
Det lär nog räcka ett tag. Och tänk, som de berättade att det inte ens finns rinnande vatten och electricitet i många av kåkstäderna...
Vilket liv, va? Vi har det ändå bra. All sorg till trots... åh Erik!

Idag ska jag berätta för dig lite om dina systrar. De är så modiga, så omtänksamma och så duktiga på att ta hand om sig själva. Och du vet som de alltid såg till att du hade det bra... Erik, du förstår inte hur mycket de saknar dig! Hur mycket vi alla saknar dig...
Kanske allra mest din pappa. Du förstår, han tycker att han gjorde fel, och han tycker att han har svikit dig. Åh, om jag kunde tro som Sara på att du verkligen finns därute någonstans... Och lyssnar på mig. Jag skulle be dig att trösta din pappa, och förklara för honom att det inte var hans fel att ni blev påkörda.
Och dina systrar, de gör allt de kan för att han ska känna att han inte är en dålig pappa, och att åtminstone inte de tycker att han gjorde fel... De är verkligen duktiga.
Teresia hade ett matematikprov med sig hem idag. Du vet, hon är så tuff, så stark, men samtidigt så omtänksam... hon brydde sig mer om vad hennes kompis hade fått för resultat än sitt eget. Hennes kompis, Julia F, blev lite ledsen för hon hade inte klarat det så bra. Och när hon kom hem berättade hon om det istället... och när hon var klar slängde hon fram sitt papper och sa, javisstja du ska skriva på det här...
Du vet hur hon älskade att hjälpa dig att räkna... att lära dig. Hon är verkligen duktig. Hon hade alla rätt på provet, och hade klarat trettio tal på tre minuter och tjugotvå sekunder! Det var hennes rekord hittills. Jag tror hon var stolt, jag vet att hon är det, fast att hon inte vill att vi ska låtsas om det... vad tror du, Erik?
Hon är en tuff tjej, vår lilla Tunnis! :)
Och Hanna... åh Erik hon bär sina känslor på utsidan! Hon kämpar på och försöker förstå varför det skulle hända dig något så hemskt. Och jag vet inte vad jag ska säga... jag undrar ju med!
Jag önskar att du kunde tala till oss, förklara att du har det bra... och kanske är det lättare för dig nu? Kanske har dina smärtor i benen försvunnit, kanske kan du äntligen röra dig utan hjälpmedel och utan att snubbla, och utan smärtan...? Jag önskar jag kunde tro, som Sara och Hanna, att det finns en värld bortanför den här, där du inte besväras av muskelsjukdomen längre...

Subject: FW: RE: RE: RE: Älskade Hanna...

Aktuellt humör: orolig

GMAIL account: sara.genilund@gmail.com

________________________

To: ahustosen@yahoo.com
Date: 13 october 2009 19.56:29 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: FW: RE: RE: RE: Älskade Hanna...

Hej Sofia hur är det med er? Hanna verkar orolig för Niklas, har du tid att ringa mig ikväll? Du kan ringa sent...

Kram, Sara


Sara Mortensen
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: Hanna.E.Mortensen@gmail.com
Date: 13 october 2009 19.49:20 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: RE: RE: Älskade Hanna...

Hej Hanna,
det är så gott att läsa när du skriver. Det känns som att du är mycket närmare då :)
Jag pratade med Simon på telefon för en stund sen, han bor hos Jonas denna veckan förstår du. Men han tyckte inte Niklas var annorlunda, eller i alla fall inte jämfört med förra veckan och så.
Men det är inte så konstigt att det är lite jobbigt för din pappa att börja jobba igen, för han har ju varit hemma mer än en månad! Och olika människor har alltid olika sätt att orka. Men du har rätt att det inte är någon bra idé att dricka whisky på kvällen. De som gör så brukar göra det för att försöka glömma, men jag tror inte din pappa kommer att göra det så som de som har problem med sprit gör. Han är faktiskt ganska stark, din pappa. :)

Sedan vet jag en annan sak som du kanske inte vet, och som nog gör att din pappa kanske är lite ledsnare än vanligt. Det är nämligen bestämt nu att det ska bli rättegång mot han som körde bilen, det blev bestämt i fredags. Och den ska börja om tre veckor, så jag tror han har tänkt mycket på det nu också.
Men jag ska prata med honom om du vill och fråga hur han mår. :)
Ha det bra tösen min...


Sara Mortensen
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 13 october 2009 15.42:17 CET
From: Hanna.E.Mortensen@gmail.com
Subject: RE: RE: RE: Älskade Hanna...

Hej igen Sara... Kom på att jag inte skrivit dig på länge efter jag prata med Simon igår :)
Han sa om ditt jobb vad du skulle göra nu, förstår inte mycket klart men det låter koolt med genforskning tycker jag. Jag hade önskat nån kunnat hitta sätt att hjälpa Erik med hans muskler som blev så svaga efter han var sjuk med de där fästinsekterna, för det kändes alltid så hemskt att veta at man nästan inte kunde göra nåt.
Och jag känner det som att det ändå måste finnas en plats där han slipper ha allt det onda nu så som du sa. Det känns mycket lättare att tänka så, fast jag blir ledsen ändå när man påminns... Och jag vill aldrig det ska försvinna, för då känns som han ändå finns kvar när man saknar.

Jag är orolig för pappa. Har du pratat med honom denna vecka? För nu han började jobba igår så blev det så konstigt igår kväll när vi ätit. Han skulle dricka sån där visky för att somna sa han, men så somna han i soffan, mamma fick nästan bära honom. Det var efter jag prata med Simon igår och han pratade ju också med honom. Så jag undrar om han tyckte, att pappa verkade. Vill du fråga?
Han började i helgen nynna den låten du och andra mammorna sjöng på begravningen som var så fin, den om varför. Och han verkade mera ledsen också fast han inte säger. Och inte svarar han heller, när manfrågar :(
Och efter middagen igår satt han med fotoalbum och tittade och nynnade den sången när han drack viskyn. Mamma kan inte heller prata med honom är som han inte lyssnar på oss och det känns jättejobbigt.

Kram Hanna

________________________

To: Hanna.E.Mortensen@gmail.com
Date: 23 augusti 2009 17.29:50 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: RE: Älskade Hanna...

Hej vännen...
Ja jag kommer imorgon, har lyckats ändra att flyga direkt vidare till Göteborg från Kastrup. Det var skönt, jag längtar efter att få krama er alla.
Jag vet inte vad jag ska svara dig Hanna, det är så svårt att förstå... Jag vet. Men vi får hoppas och be för att det ska gå bra för Erik. Och för din pappa med, eller hur?

Jag pratade med Simon förut, han känner sig också ledsen. Men han tävlade idag, och vet du vad han sa? Han sa att när han tänkte på er så blev han mycket starkare, han sa att det kändes som om Erik var med honom och hjälpte honom att hoppa. Och han hoppade det bästa han gjort, 1.78 nytt rekord! Det var hans sätt att ge er sitt, att göra det bästa han kunde.
Och jag tror att det är det enda vi kan göra, att be för att det ska gå bra, och göra vårt bästa för att orka! Ingen kan göra mer, och ingen begär att du ska det heller Hanna.
Och framför allt får vi lov allihop att gråta och vara ledsna... Men du får skratta också, det är alltid rätt min älskling... det är inget svek mot dem. Tvärtom. Förstår du hur jag menar? Det är samma som Simon kände. Det är att orka. :)
Vi ses snart,
kramar och tårar ochskratt...
Sara


Sara Mortensen
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 23 augusti 2009 17.12:26 CET
From: Hanna.E.Mortensen@gmail.com
Subject: RE: Älskade Hanna...

Hej Sara :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :(
De säger att Erik inte kommer att klara sig, att vi måste vara beredda på att han kan dö... Han kommer kanske inte att vakna ens, hur kan det få vara så hemst?
Vad har han gjort, han är ju världens snällaste lilla pojke... och allt har varit så svårt för honom, ända sedan det där... sedan han blev sjuk. Varför Sara? :( :( :(
Mamma sa att du kanske kunde komma imorgon, jag hoppas du kan! Mamma är så ledsen, och Tessis går och blundar som om det skulle gå att ta bort det. Jag börjar gråta hela tiden när jag tänker på. Men hon har inte sen det hände.
Pappa vill inte prata, han har mest sovit och hela ena benet är hopasatt med skruvar och gips. Usch han har så ont när han andas, och när han rör sig . Han orkade knappt hålla min hand.
Magnus och Oskar är här nu med Angelica och dem. Vi var vid stranden idag, i Åsa. Det är så varmt ju, mamma ville vi skulle åka och försöka göra nåt annat för vi bara väntar. Men det kändes jättedumt åka ifrån... När de opererade igen Erik. Fast mamma sa pappa ville det med. Jag tog med Alina min nya kompis, hon är så snäll. Hon kom precis nu till vår klass och vi blev kompis med en gång, hon är från Simrishamn och hon har varit i Åhus och badat på vår strand där, hon visste precis hur de kalla stora vågorna var vi hade jättekul. Och så hände detta varför händer detta Sara? Vad ska jag göra, jag kan inte göra nåt alls känns det som.
Jag vill bara gråta hela tiden.
När vi badade idag som glömde man lite men man såg en annan liten pojke och började gråta igen. Man kan inte skratta det gör ont!

Hälsa Simon jag saknar honom med. :(

Kram Hanna

________________________

Dagboksanteckningar 15/10 2009

Aktuellt humör: arg


tor 15:e okt, 2009

Usch!
Jag fick veta idag att han som körde ihjäl Erik inte tänker erkänna. Hans advokat har sagt att han inte tror att han gjort det han gjort och att han inte minns. Usch en sån avskyvärd människa, att inte ens kunna stå för vad man gjort!!! Jag har aldrig trott att jag kunde känna hat mot någon annan men det finns inget bättre ord, jag är så maktlös! Vad kan jag göra, vad kan jag säga... Såna som han, det finns alldeles för många, såna som tycker att jag kan köra bil fast jag druckit... Olyckor händer inte mig. Usch, usch, usch en sån usel usel människa! Jag blir så förbannad att jag inte ens kan vara ledsen längre det känns otäckt, en stor svart klump av hat som bränner i magen. Rättegången ska börja i november, om tre veckor. Jag ska vara där, varenda dag ska jag vara där, och jag ska tvinga honom att se mig, att se vem det är han har skadat genom att strunta i vad som kan hända om man inte klarar av att hålla sig själv i schack när man dricker, att det finns verkliga människor som drabbas av hans högmod och nonchalans.

Och jag ska protestera, jag ska tala om för alla som bevakar rättegången att det är något allvarligt fel i ett rättssamhälle som låter såna som han gå från straff till nya brott, på bekostnad av fler oskyldiga som kommer i vägen för hans vansinnesfärder.
Jag blev så glad för alla våra gymnasieelever som gjort en namninsamling som de skickade till justitieministern, Beatrice Ask, för att protestera mot att dömda för rattfylla kan få fortsätta att begå samma brott om och om igen, utan att samhället gör någonting för att förhindra det. Det är så fel!
SÅ
FEL
!!!!!
Och elevrådet ordnade ett protestmöte på skolan, efter begravningen, och hade gjort knappar som de delade ut med texten "kör aldrig när du druckit". Jag blev faktiskt stolt, och det känns gott att veta att de bryr sig. Kanske kan det hindra någon olycklig, få dem att tänka en extra gång innan de sätter sig bakom ratten när de druckit? Man kan i alla fall hoppas. Vi har fått stöd från brottsofferföreningen, och om jag orkar ska jag göra vad jag kan för att hjälpa till och hjälpa andra som råkar illa ut. Åh, det är så frustrerande... att man lämnas åt sitt eget öde, att själv få ta hand om att återställa spillrorna av det liv man levde innan man drabbas. Vem tänker på de som drabbas av brotten? Det daltas för mycket med gärningsmännen tycker jag.
Jag blir så arg. Känner mig så maktlös...
Maktlös.

Och Niklas... jag tror han håller på att bryta ihop, jag vet inte vad jag ska göra, jag kan inte nå fram till honom. Han hör mig inte längre... det är som han inte ser vad som händer runt honom. Som att han inte bryr sig.
Men idag när vi hörde om rättegången, efter maten satt han och stirrade tomt på TV:n och drack en massa sprit, han blev helt utslagen igen och somnade, det är andra gången denna veckan som jag får släpa honom till sängen när jag ska lägga mig.
Det känns som jag förlorat honom med och inte bara Erik... åh.
Jag
Gråter
Igen.
Så fort jag påminns, det är så tungt. Erik... Det är lättare när jag bestämmer mig för att tänka på honom, prata med honom. Kommer det nånsin att bli lättare?
Hanna säger att hon tycker det är skönt att bli ledsen när hon tänker på Erik, att det gör honom lättare att se. Att minnas.
Men Tessis försöker vara så stolt, så tuff. Ibland tror jag att hon tycker det är hennes jobb att ta hand om Niklas, hon hjälper till med så mycket som hon inte skulle behöva, som Niklas bara inte gör. Jag tror hon skulle borsta tänderna åt honom om hon fick... Hon är så fin.
Och Hanna med.
De är världens goaste töser...
Så modiga.

Subject: RE: SV: ÖNSKAR JAG VAR HOS DIG NU

Aktuellt humör: förväntansfull


GMAIL account: sara.genilund@gmail.com

________________________

To: tunnis99@gmail.com
Cc: ahustosen@yahoo.com
Date: 27 october 2009 17.33:12 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: SV: ÖNSKAR JAG VAR HOS DIG NU
Attachment: TERESIA_DATOR.mp3
HEJ TERESIA

DU KAN TRYCKA PÅ LJUDBREVET OCH LÄSA SAMTIDIGT OM DU VILL

VAD BRA ATT DU FÅTT DIN DATOR ÄNTLIGEN :)
DÅ KAN DU SKRIVA TILL MIG OFTARE NU?

DET VORE ROLIGT.

OM DU VILL ÖVA ATT LÄSA SKA JAG SKRIVA HELA MITT BREV SÅ KAN DU LYSSNA SAMTIDIGT.

SÅ KANSKE DU KAN PROVA ATT SVARA I ETT BREV SOM DU SKRIVER MED DET ANDRA PROGRAMMET DU SKULLE TESTA? NÄR DU SÄGER ORDEN SOM SKA SKRIVAS.

DIN MAMMA BERÄTTADE ATT DIN FRÖKEN VARIT JÄTTEDUKTIG OCH HJÄLPT DIG ATT FÅ EXTRA TID ATT LÄSA ORD TILL ENGELSKA, OCH ATT FÖRBEREDA ALLA UPPGIFTER SOM DU HAR I LÄXA I DE ANDRA ÄMNENA.

DET ÄR BRA TYCKER JAG. DET ÄR SVÅRT NÄR HJÄRNAN INTE KAN FÅ BOKSTÄVER OCH ORD ATT HÄNGA MED LIKA SNABBT SOM DU TÄNKER. OCH BRA ATT DU KAN ANVÄNDA EN DATOR FÖR ATT UNDERLÄTTA FÖR DIG INTE SANT?

HAR JAG BERÄTTAT FÖR DIG OM MIN KOMPIS ELISABETH SOM LÄSTE KEMI MED MIG I LUND? HON HADE OCKSÅ DYS-LEXI?! LUSTIGT ATT HON HETER SAMMA SOM DIN MOSTER, TYCKER DU INTE DET?
MIN KOMPIS HADE ALLTID SÅ SVÅRT OCH FICK LÄSA VÄLDIGT MYCKET FÖR ATT HINNA MED. PÅ UNIVERSITETET MÅSTE MAN JU BÅDE LÄSA OCH SKRIVA MYCKET MYCKET MER SJÄLV. HON HADE SÄKERT HAFT DET MYCKET LÄTTARE OM HON OCKSÅ HADE HAFT EN SÅDAN FIN DATOR SOM DU HAR FÅTT :)

MEN HON KLARADE SIG BRA BÅDE PÅ MELLANSTADIET OCH HÖGSTADIET OCH GYMNASIET. FAST HON FICK ANSTRÄNGA SIG MYCKET VARJE DAG. JAG HOPPAS ATT DU INTE BEHÖVER HA DET LIKA JOBBIGT SOM HENNE NU, FÖR DET FINNS JU MYCKET ANNAT KUL ATT GÖRA NÄR MAN ÄR LEDIG ELLER HUR?

NÄR JAG PRATADE MED DIN PAPPA FÖRRA VECKAN BERÄTTADE HAN OM VAD DUKTIG DU ÄR PÅ ATT SPELA FOTBOLL, OCH ATT DU BÖRJAT I FRIIDROTTSKOLA NU DENNA HÖSTEN. DET LÅTER SPÄNNANDE, KAN DU INTE SKRIVA TILL MIG IGEN OCH BERÄTTA OM DET? SKA DU HOPPA HÖJDHOPP SOM SIMON GÖR, ELLER NÖJER DU DIG MED ATT SPRINGA? DU ÄR JU SNABB SOM BLIXTEN ELLER HUR :)

OCH DIN PAPPA ÄR VÄLDIGT STOLT ÖVER DIG SKA DU VETA. JAG HOPPAS HAN KOMMER IHÅG ATT BERÄTTA DET FÖR DIG. :) JAG ÄR OCKSÅ STOLT ÖVER DIG, MIN LILLA TUNNIS :)

DET VAR ROLIGT ATT HÖRA ATT DIN PAPPA SPELAR GITARR IGEN. HAN ÄR DUKTIG PÅ ATT GÖRA SÅNGER ELLER HUR? SOM DE SÅNGERNA VI SPELADE PÅ ERIKS BEGRAVNING, DEN ENA SÅNGEN HAR HAN JU GJORT SJÄLV MED JONAS KOMPIS STEFAN. OCH DEN ANDRA SÅNGEN OM ERIK, LÅT MIG VARA HAR HAN GJORT TEXTEN TILL, FAST EN KÄND SÅNGARE SOM HETER LEONARD COHEN HAR GJORT MUSIKEN.
SPELAR HAN NYA SÅNGER NU?

DU KOMMER VÄL IHÅG VAD VI PRATAT OM ATT SÖRJA, TERESIA? DET ÄR DET DIN PAPPA GÖR NU. OCH DET MÅSTE ALLTID FÅ TA DEN TID SOM BEHÖVS, OCH DET ÄR OLIKA FÖR OLIKA MÄNNISKOR. MEN DET BETYDER INTE ATT MAN BRYR SIG MINDRE OM ERIK BARA FÖR ATT MAN INTE GRÅTER NÄR MAN TÄNKER PÅ HONOM. DET ÄR BARA VIKTIGT ATT DU INTE LÅTER BLI ATT VARA LEDSEN NÄR DU KÄNNER DIG SÅ, ELLER HUR? MEN DET VET JAG ATT DU VET. :)

HA DET BRA VÄNNEN, JAG HOPPAS VI SES SNART! OCH ATT DU SKRIVER IGEN ÄNNU SNABBARE, OKEJ? :)

PUSS OCH KRAM, SARA


Sara Mortensen
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 27 october 2009 16.01:32 CET
From: tunnis99@gmail.com
Subject: SV: ÖNSKAR JAG VAR HOS DIG NU

Hej Sara!

Jag har fått datan till skolan nu ska skriva till dig. Er kul frö den stavar medans man skruvar om blivit fel
Haha se man får gissa ibland. S K R I V E R inte skruv.

Det var länge sedan jag skrev har skrivit berättelse till skolan idag som läxa. Och alla ord vi lär kan jag lyssna på med annat program. I matte med men det brukar inte behöva. Matte är roligast. Fast engelska är bra för det är alltid jobb att lära dem orden. Och ett anat program jag inte provat kan skriva utan att jag skriv själv bara pratar. Ska testa i morgon.

Men nu ska jag spella Sims pappa hjälpte mig spara in på denna datan och flyta mina hus. Det är kul. Fast han är fortfande leden för Erik. Hela tiden och skrattar inte längre så mycket.
Men jag hjälper honom det jag kan. Fast han spelar gitarr nu det är bra. Han var hemma i dag tror han spelat hela tiden.

Detta var rätt jobbigt men jul.
Hej då Sara
T E R E S I A
________________________

Kapitel åtta

Subject: ÖNSKAR JAG VAR HOS DIG NU

Aktuellt humör: ledsen

GMAIL account: sara.genilund@gmail.com

________________________

To: tunnis99@gmail.com
Cc: ahustosen@yahoo.com
Date: 21 augusti 2009 02.28:17 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: ÖNSKAR JAG VAR HOS DIG NU
Attachment: TERESIA.mp3
HEJ MIN LILLA TUNNIS! :(

DU VET HUR:
TRYCK PÅ LJUDFILEN
SÅ HÖR DU VAD
JAG VILL SÄGA TILL DIG

FAST JAG GRÅTER

KRAM SARA

Sara Mortensen, Ph.D.
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

Subject: Älskade Hanna...

Aktuellt humör: ledsen

GMAIL account: sara.genilund@gmail.com

________________________

To: Hanna.E.Mortensen@gmail.com
Cc: ahustosen@yahoo.com
Date: 21 augusti 2009 02.33:56 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: Älskade Hanna...

Åh Hanna vad ledsen jag är för er skull...
Jag har precis hört om vad som hänt och önskar bara att jag kunnat vara hos er nu, men jag kan inte åka tillbaka förrän på söndag, det är hemskt att sitta här på andra sidan jordklotet!

Jag hoppas du har kunnat sova inatt, jag kan ju inte ringa nu men har lämnat ett meddelande på ditt Mobilsvar. Och du kan väl hjälpa Teresia om hon behöver för att lyssna av mitt ljudbrev till henne? Och jag är säker på att hon försöker låtsas att hon inte är ledsen, men du vet vad jag sagt om hur viktigt det är att tillåta sig att känna och att visa det. Jag vet att du kommer att ta hand om henne och din mamma så bra som bara du kan, men glöm inte att du också får lov att gråta vännen min...
Jag vet hur allvarligt det är för Erik, och att din pappa också blev svårt skadad. Men jag hoppas och ber för att det ska gå bra!

*gråter*

Jag kommer till er senast på måndag morgon!

Kramar och tårar
Sara


Sara Mortensen, Ph.D.
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

Misstänkt rattfyllerist körde på cyklister

Sydsvenskan fre 21/8 2009

Misstänkt rattfyllerist körde på cyklister

(Nyheter från TT) I går kväll inträffade en allvarlig olycka utanför ett köpcentrum i södra Göteborg. En pappa och hans sexårige son som färdades på cykel skadades allvarligt när de blev påkörda av en förare i en stulen bil. Föraren hade tappat kontrollen i en närliggande rondell. Föraren undkom med skrubbsår i pannan. Han misstänks för grov rattfylla.

Det var vid halvsjutiden i torsdagskväll som en förare av en stulen personbil tappade kontrollen strax utanför ett köpcentrum i södra Göteborg. Han kom över på fel sida och kraschade in i en bergvägg efter att först ha råkat köra på en cykel, på vilken en trebarnspappa från ett närbeläget bostadsområde färdades med sin sexårige son i cykelsadeln bakom sig. Tillståndet för pojken är kritiskt, medan pappan inte ådragit sig några livshotande skador.
Föraren är känd av polisen sedan tidigare, och misstänks dessutom för rattfylla i samband med olyckan...
...

Skadade pojken dog

Göteborgs-Posten mån 25/8 2009

Skadade pojken dog

Den sexårige pojke som skadades svårt i en olycka i Högsbo i torsdagskväll dog i går eftermiddag. Pojkens pappa vårdas fortfarande på sjukhus men tillståndet är stabilt. Föraren av bilen har häktats vid Göteborgs tingsrätt misstänkt för grov rattfylla, grov olovlig körning och grov vårdslöshet i trafik. Han är däremot inte längre misstänkt för bilstöld.

Den allvarliga trafikolycka som vi tidigare rapporterat om inträffade klockan tjugo över sex i torsdags kväll, utanför Högsbo köpcentrum. En pappa och hans sexårige son färdades på cykel från affärerna mot det närliggande bostadsområdet, när de blev påkörda bakifrån och slungades in i bergväggen intill cykelbanan. Föraren av bilen hade förlorat kontrollen när han i hög fart försökt svänga i rondellen vid köpcentrat, och gled rakt över körbanan mot cykelvägen på andra sidan. Efter att ha försökt bromsa kraschade bilen in i berget, och pappan och hans son klämdes fast.
- Pojken hade fått svåra inre skador och kunde tyvärr inte räddas, säger ansvarig kirug Georg Johansson vid Universitetssjukhuset. Även huvudet hade utsatts för svåra trauman, och inte ens cykelhjälm kunde hindra skadorna att bli så allvarliga, tillägger han. Pappan har dock klarat sig med benbrott och skador på revbenen.
Tillståndet för pappan är inte allvarligt, men han måste fortsätta vårdas på sjukhus några veckor till.
Den unge föraren av bilen har tidigare avtjänat ett kortare fängelsestraff, även då för olovlig körning och grov rattfylla. Han har sedan tidigare körkortet indraget, men har trots detta tagits av polisen vid två tillfällen för olovlig körning, och dömts till böter.
- Bilens ägare har tillstått att han lånat ut bilen till föraren och att det alltså inte är fråga om stöld, men hävdar att han inte kände till att mannen inte innehade något körkort, berättar Göran Lundh, inre befäl vid Frölunda-polisen.
Åklagaren kommer nu sannolikt att lägga grovt vållande till annans död till anklagelserna. Ägaren till bilen är misstänkt för medhjälp till olovlig körning.
...

Subject: RE: Länkar till lagar och domar?

Aktuellt humör: fokuserad

Yahoo mail account: ahustosen@yahoo.com

________________________

To: ahustosen@yahoo.com
Date: 6 november 2009 15.19:56 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: Länkar till lagar och domar?

Hej Sofia...
> skickar du länkarna vi pratade om i onsdags, jag minns
> inte vad du sa att det var?.
> Jag vill läsa på nu innan rättegången börjar...
Den sidan jag hittade hette lagen.nu fast det finns säkert andra, justitiedepartementet kanske?
Det var rätt lätt att hitta men jag klipper in länken och texten till trafikbrottspåföljderna som du undrade om.
Fast jag tror nog du kommer att se att han fått rätt rimliga straffpåföljder förut, men det är såklart annorlunda nu... :(
Och vi adderar ju inte straff i svenska domstolar som de gör i andra länder. Tack och lov, vill jag säga, fast jag vet att det kan kännas hårt...

Men... snälla kom bara ihåg att det kostar dig mycket mycket mer än du tror att inte släppa ifrån dig de känslorna du har mot honom.
Och du vet att jag inte menar att det är lätt!!! Men det är för din egen skull...


Sara Mortensen
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


Lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
Departement
Justitiedepartementet L5
Utfärdad
1951-09-28
Ändring införd
t.o.m. SFS 2009:122
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Brister vägtrafikant, den som för spårvagn eller den som någon annanstans än på väg för motordrivet fordon i väsentlig mån i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna, döms för vårdslöshet i trafik till dagsböter.
Om någon vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn gör sig skyldig till grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom, döms för grov vårdslöshet i trafik till fängelse i högst två år. Lag (1994:1416).
Kommentar
Förande av fordon, se inledning på sidan. Detta brott straffas om det begås uppsåtligen eller om personen med vetskap om att det finns en risk för att något inträffar tar en risk att olycka sker, även om det inte är avsikten. Personer som är mycket trötta, bryter mot regler, farliga omkörningar, kör mot rött ljus eller annan stopplikt, fortkörning eller har ett stort ansvar i trafiken. Andra bedömningsorsaker är olämpligt uppträdande vid framförande av fordon, hit kan användande av mobiltelefon räknas in men då uppskattas även risken för att en olycka inträffar genom en bedömning av om föraren tagit en medveten risk eller inte. En medveten risk tas då det föreligger någon särskild risk för trafikolycka och bedömningsgrunder för detta är trafikförhållandena, hur stor trafik, hur kontrollerad körningen varit i övrigt, förarens uppsikt över trafiken och körningen. Att någon brister i uppmärksamhet just för ett ögonblick är inte straffbart. jmf 5 §.
2 § Hindrar eller stör vägtrafikant eller den som för spårvagn onödigtvis i väsentlig mån trafiken på väg, dömes, där ej gärningen är belagd med straff enligt 1 §, till böter. Lag (1975:611).
Kommentar
Förande av fordon, se inledning på sidan.

3 § För någon uppsåtligen körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra sådant fordon, dömes för olovlig körning till böter. Har han tidigare innehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt eller är det eljest att anse som grovt, må dömas till fängelse i högst sex månader.
För någon körkortspliktigt fordon med uppsåtligt eller oaktsamt åsidosättande av föreskrift, som meddelats i fråga om rätten att föra sådant fordon, dömes till böter.
Om någon uppsåtligen eller av oaktsamhet såsom förare av körkortspliktigt fordon anställer och brukar den som inte äger rätt att föra fordonet, eller i annat fall tillåter någon annan att föra sådant fordon utan att denne är berättigad därtill, dömes likaledes till böter.
Första--tredje styckena äger motsvarande tillämpning på förare av traktor, moped klass II, snöskoter, terränghjuling, motorredskap eller spårvagn och på den som anställer eller brukar sådan förare eller eljest tillåter någon att föra sådant fordon. Lag (2009:122).
Kommentar
Förande av fordon, se inledning på sidan. Oftast leder brottet till böter 1500 kr eller 30 dagsböter. Den som tillåter annan att köra olovligt enligt sista stycket brukar dömas till 30 dagsböter.

4 § Den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter i utandningsluften döms för rattfylleri till böter eller fängelse i högst sex månader.
För rattfylleri enligt första stycket döms också den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Detta gäller dock inte om narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan behörig receptutfärdares ordination.
För rattfylleri enligt första stycket döms också den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han eller hon inte kan framföra fordonet på ett betryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är lika påverkad av något annat medel.
Första och andra styckena gäller inte förare av motordrivet fordon, som är avsett att föras av gående.
Första, andra och tredje styckena gäller inte om förandet av fordonet ingår som ett led i en vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning till vilken tillstånd har lämnats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1999:217).
Kommentar
Förande av fordon, se inledning på sidan. I äldre rättsfall motsvarade rattonykterhet det numera borttagna straffet ringa rattfylleri. Gärningsmannen måste förstå att den kommer att hamna i ett rus. Oftast leder detta straff till dagsböter första gången
4 a § Är ett brott som avses i 4 § första, andra eller tredje stycket att anse som grovt, skall föraren dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
• 1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften,
• 2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, eller
• 3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Lag (1999:217).
5 § Om en vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av en trafikolycka, genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandrar sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan skäligen bör föranleda, eller om han undandrar sig att uppge namn och hemvist eller att lämna upplysningar om händelsen, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Är brottet med hänsyn till omständigheterna att anse som grovt, döms till fängelse i högst ett år.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även den som för spårvagn och den som annorstädes än på väg för motordrivet fordon. Lag (1986:1248).
Kommentar
Med smitning kan jämföras begreppet obehörigt avvikande från trafikolycksplats. Även en person som felaktigt tror sig ha orsakat en skada och trots det inte stannar för a6 § Har upphävts genom lag (1988:944).
7 § Ett fordon som har använts vid brott enligt denna lag får förklaras förverkat, om det behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkande inte är oskäligt. Detsamma gäller annan egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag.
Första stycket gäller även i fråga om egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt denna lag, om brottet har fullbordats.
Bestämmelser om tillfälligt omhändertagande av egendom i syfte att förhindra rattfylleribrott finns i 24 a-24 d §§ polislagen (1984:387) och i 9-11 §§ lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott. Lag (2008:323).



________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 6 november 2009 14.59:43 CET
From: ahustosen@yahoo.com
Subject: Länkar till lagar och domar?

Hej Sara,
skickar du länkarna vi pratade om i onsdags, jag minns inte vad du sa att det var?.
Jag vill läsa på nu innan rättegången börjar...


Kram
Åhustösen
________________________

Rättegång inleds i det s k rattfyllemålet

Göteborgs-Posten 10/11 2009

Rättegång inleds i det s k rattfyllemålet

Igår inleddes rättegången mot den 21-årige man som i slutet av augusti var inblandad i en trafikolycka där en sexårig pojke omkom. Mannen står anklagad för grov olovlig körning, grov rattonykterhet, grov oaktsamhet i trafiken samt vållande till annans död. För var och en av anklagelserna riskerar mannen upp till två års fängelse. I parallella förhandlingar behandlas också målet mot ägaren till den personbil som framfördes vid olyckan, anklagad för medhjälp till olovlig körning samt medhjälp till vållande till annans död.

Det s k rattfyllemålet inleddes igår vid Göteborgs tingsrätt. Den åtalade är en 21-årig man som redan tidigare avtjänat ett sex månader långt straff för grov rattonykterhet. Mannen har också vid två tillfällen dömts till dagsböter för olovlig körning. Han dömdes första gången då han var nitton år. Vid olyckan som inträffade i augusti skadades en trebarnspappa och hans sexårige son svårt. Pojken avled senare till följd av skadorna.
Målet har väckt stor uppmärksamhet och en het debatt har blåst upp kring frågan om att hindra personer med alkoholproblem från att överhuvudtaget kunna få möjligheter att sätta sig bakom en ratt och köra en bil i allmän trafik. Förespråkare för att införa lag om alkolås som standard i svenska bilar har fått vatten på sin kvarn, då beslagtagning av fordon och indraget körkort uppenbarligen inte hindrat den nu åtalade mannen från att vid ett flertal tillfällen och efter straffpåföljd på nytt begå samma brott. Motståndare mot alkolåslagen talar om att den personliga integriteten hotas, och att ett alkolås inte är någon garanti för att en bil inte kan framföras av berusade personer, vilket man bland annat visat i en demonstration på några av marknadens ledande märken, som enkelt kunde luras genom att blåsa på "rätt" sätt, och på så sätt godkännas trots berusning med mätbar promillehalt.

Vid rättegångens första dag närvarade bland annat den döde pojkens mamma. Pappan är sedan en tid utskriven från sjukhuset, men har fortsatt problem efter de skador han ådrog sig i olyckan, framför allt i benen. När förhandlingarna inleddes gömde den åtalade huvudet från publiken i en s k munkjacka, och undvek att söka ögonkontakt med pojkens mamma som dock med märkbar upprördhet betraktade mannen under hela rättegångsdagen. Den åtalade ville inte heller besvara några av rättens frågor kring själva olyckan, och hävdar att han ingenting minns. Vidare hävdar han att han inte känner igen sig i att han skulle ha intagit den mängd alkohol som skulle kunna resultera i de vid olyckstillfället uppmätta 2.85 promillena.
...

Rättegång avslutad i rattfyllemålet

Göteborgs-Posten 14/11 2009

Avslutad rättegång i det s k rattfyllemålet

Igår avslutades rättegången mot den 21-årige man som i slutet av augusti var inblandad i en trafikolycka där en sexårig pojke omkom. Mannen befanns av Göteborgs tingsrätt vara skyldig till grov olovlig körning, grov rattonykterhet, grov oaktsamhet i trafiken, vållande till kroppsskada samt vållande till annans död. Straffpåföljd fastställs inom en vecka.

Det s k rattfyllemålet avslutades igår vid Göteborgs tingsrätt. Den åtalade 21-årige mannen befanns vara skyldig på samtliga åtalspunkter. Försvarets yrkande om att rätten skulle ta hänsyn till de kroppskador mannen själv åsamkats i fråga om strafflindring lämnades i tingsrättens utsaga utan beaktning för straffmätningen, då dessa ansågs vara förhållandevis ringa. Mannen drabbades bland annat av wiplash-skada, men tingsrätten bedömde att detta var en skada som inte skulle inträffat om mannen inte framfört fordonet i berusat tillstånd.
Vid olyckan som inträffade i slutet av augusti i år skadades en trebarnspappa och hans sexårige son svårt då de cyklandes påkördes och klämdes mot en bergvägg, pojken så svårt att han senare avled av sina skador. Den åtalade mannen har under rättegången hävdat att han inte minns något av olyckan, men eftersom det kunnat fastställas att han omedelbart efter olyckan haft så mycket som 2.85 promille alkohol i blodet har det enligt tingsrätten inte heller funnits något skäl att beakta detta i fråga om utdömandet av skuld.
Den nu dömde mannen har sedan olyckan suttit häktad, och återgår till häkte i väntan på fastställande av straffpåföljden. Det mest anmärkningsvärda under rättegången är annars det faktum att mannen under den vecka som gått påtagligt ändrat inställning till processen i rätten, och att han vid flera tillfällen sökt ögonkontakt med den döde pojkens mamma, som hela tiden deltagit som åskådare. När domen fastställdes gjorde den åtalade mannen ett uttalande, där han fick vända sig direkt till mamman, och i det han gjorde detta såg han henne rakt i ögonen och bad om förlåtelse för det som inträffat. Mamman var märkbart rörd, men gjorde själv inget uttalande för att besvara ursäkten. Hon har under hela veckan varit påtagligt upprörd, och till pressen gjort flera uttalanden om det i hennes tycke horribla i en lagstiftning som inte lyckas komma tillrätta med återfallsförbrytare som den nu dömde mannen. Hon har också engagerat sig i brottsofferföreningen, och sagt sig vilja verka för en ändrad lagstiftning som skall påtvinga dömda för trafikbrott med koppling till alkohol eller andra berusningsformer alltid ges en utförlig behandling, i akt och mening att förhindra att återfall sker.
Enligt den nu dömde mannens advokat är det inte troligt att mannen kommer att överklaga tingsrättens dom, då han enligt advokaten känt stor ånger över framför allt den döde pojkens öde. Som tidigare berättats var pojken belastad med en svår neurologisk sjukdom.
...

Dom fastställd i rattfyllemålet

Straffpåföljd fastställd i rattfyllemålet, Göteborg 19/11 2009
GT 2009:178
Påföljden för grov rattonykterhet, grov vårdslöshet i trafiken, grov olovlig körning, vållande till kroppsskada samt vållande till annans död, bestående i att en kraftigt berusad bilförare kört ihjäl en sexårig pojke och skadat hans 40-årige fader, har bestämts till fängelse lagens maximistraff två år, samt poliklinisk behandling för alkoholmissbruk.
Åklagaren yrkade vid Göteborgs tingsrätt ansvar på F.N. för grov rattonykterhet, grov vårdslöshet i trafiken, grov olovlig körning, vållande eller grovt vållande till kroppsskada samt vållande eller grovt vållande till annans död enligt följande gärningsbeskrivning.
F.N. förde den 22 augusti 2009 omkring 18.20 personbil på Emil Ossanders gata utanför Högsbo köpcentrum, i hög fart genom därvid lokaliserad cirkulationsplats, efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholhalten i hans blod under eller efter färden uppgick till 2,85 promille.
Brottet är grovt på grund av att dels promillehalten klart översteg 1,0 promille, dels att F.N. var avsevärt påverkad av alkohol, dels att hans framförande av bilen utgjorde en påtaglig fara för trafiksäkerheten. F.N. var nämligen grovt oaktsam under sitt framförande av bilen, enär han i en högerkurva i färdriktningen från Högsbovägen till Emil Ossanders gata genom cirkulationsplats höll en med hänsyn till väg- och trafikförhållandena på platsen alltför hög hastighet. Vidare brast F.N. i uppmärksamhet på väg- och trafikförhållandena. F.N:s oaktsamhet ledde till att bilen gick av vägen och in på cykelbana på motstående sida. På cykelbanan färdades N.M. med sin son E.M. på cykel, i bilens färdriktning, när de bakifrån blev påkörda av F.N. och klämda mellan bilen och bergväggen närmast cykelbanans andra sida. F.N:s oaktsamhet och förande av bilen i alkoholpåverkat tillstånd ledde till att E.M. vid påkörningen fick hjärnskador med skallbasfraktur samt krosskador på ben och torso, vilka skador ledde till att E.M. senare avled. Vidare ådrog sig N.M. svåra benbrott samt revbensbrott vid samma tillfälle. F.N. har således av oaktsamhet vållat E.M:s död samt N.M:s kroppskador.
Enär F.N. fört bilen i kraftigt alkoholpåverkat tillstånd och dessutom ådagalagt grov oaktsamhet i trafiken yrkade åklagaren på att brotten vållande till kroppsskada samt vållande till annans död skulle bedöma som grovt brott.
F.N. har även framfört fordon olovandes, enär han sedan tidigare mistat körkort vid föregående domar för trafikbrott vid Göteborgs tingsrätt. Då detta nu upprepas är det utan tvekan att betrakta som ett grovt brott.
F.N. förklarade att han kunde varken erkänna eller förneka gärningen, eftersom han på grund av höggradig berusning inte hade något minne av att ha kört bilen vid tillfället, ej heller av vad som skulle ha föranlett den höga berusningsgraden.
Av domstolsförhandlingarna framgår vidare bl.a följande. F.N:s bil, lånad av G.G., hade körts av vägen i en högerkurva, sladdat över refug i cirkulationsplats och utan kontroll fortsatt rakt över körbanan, och därvid med försök till inbromsning okontrollerat gått över gatsten till cykelbana och påkört därvid cyklandes N.M. med E.M. som passagerare i barnsadel. Alkoholkoncentrationen i ett blodprov som togs från F.N. kl. 19.33 den aktuella dagen uppgick till 2,85 promille.
Vid tingsrätten förebringades bevisning rörande iakttagelser vid Högsbo köpcentrum och förhållandena på olycksplatsen. Tingsrätten gjorde den bedömningen att det måste anses ställt utom rimligt tvivel att F.N. fört bilen vid tillfället. Tingsrätten fann det styrkt att F.N. hade gjort sig skyldig till rattfylleri, som av de skäl som åklagaren anfört borde bedömas som grovt, och anförde vidare i domskälen i sak följande.
Utredningen visar enligt tingsrättens bedömning inte med tillräcklig grad av säkerhet att F.N. har brustit i uppmärksamhet på väg- och trafikförhållandena, men väl att han hållit en med hänsyn till omständigheterna för hög hastighet, baserat på bilens efter olyckan krossade hastighetsmätare, vid markeringen 80 km/h. Den höga hastigheten styrks också av vittnen till olyckan. Denna hans oaktsamhet, som bör bedömas som grov, har lett till att han kört av vägen med de följder som redovisats i det föregående. Utredningen ger även vid handen att F.N. genom sin oaktsamhet vållat E.M:s död enligt vad åklagaren påstått. F.N. skall därför dömas för vållande av E.M:s död samt vållande till kroppsskada för N.M., dock ej grovt då F.N. bevisligen sökt undvika påkörning medelst inbromsning före kollisionstillfället. Av dessa skäl är det brottenvållande till kroppsskada samt vållande till annans död icke att bedöma som grovt.
Påföljd
De brott vartill F.N. befunnits skyldig har ett så högt straffvärde och är av sådan art att påföljden bör bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl talar mot det.
Det finns två anteckningar om F.N. i kriminalregistret. Senast dömdes han 2008 för bl.a. olovlig körning. Försvarets yrkande om mildare dom med avseende på det ansvar F.N. före olyckan hållit för sin handikappade mor, kan enligt tingsrättens bedömning inte tas någon hänsyn till. Då mängden brott vid det aktuella olyckstillfället är flera, samt i förekommande fall bedömda som grova, finner tingsrätten för gott att tilldöma F.N. det högsta straff som enligt lagen kan utdömas i detta mål.