Kapitel tre

Tillbaka till vardagen
Aktuellt humör: arbetar

Måndag, 4/1 2010, kl 11.59

Det blev lite extra lång semester, men vi kom i alla fall hem idag. Några kebabtallrikar från pizzerian till lunch, allt utplockat ur bilen, Kungen har hälsat oss välkomna tillbaka för att få äran att passa upp honom igen. Linus, grannen tvärs över gatan, avtackad för hjälpen att mata och tömma kattlådan ute i förrådet, och att valla Kungen ut och in ur huset några gånger, inspektera sitt revir så att säga.
Är ganska skönt att börja efter semestern mitt i veckan, det blir inte lika abrupt då. Jag har i och för sig haft lite arbetstid nu när vi varit borta, innan planeringsdagarna i slutet av veckan. Studiedagarna. Så jag kan ta det lite lugnt nu, men tänkte i alla fall börja i morgon. För ungarna klarar sig själva hemma fram till skolan börjar på måndag, det är jäkligt skönt...
Sån skillnad det blir när man inte längre behöver mata dem, följa dem till och från skolan och passa dem när de är hemma!
Tycker nog detta är den optimala tiden, strax innan tonåren, när de är stora nog att laga frukost själva... nåja, lite styrning skadar inte... men gå till skolan själva, komma hem, göra mellanmål, hantera en egen dörrnyckel och annat sånt enklare ansvar. Plocka i och ur diskmaskin, dammsuga, hänga upp tvätt...
Mmm, allt blir lättare, inte sant?
Men de har inte blivit så stora än att man behöver oroa sig för vad de gör när de klarar sig själva...

Och apropå att klara sig, förresten. Snart kommer vi väl att se effekterna av regeringens suboptimeringar och cyniska jakt på det lilla fåtalet bidragsfuskare, på bekostnad av alla de tusentals som trillat ut från arbetsmarknaden, eller aldrig kommit in. Vare sig det är för att jobben försvunnit eller för att de blivit sjuka... utbrända, knäckta i tomtestressen som är vardagsmat numera, konsumera mera, upplev mera, upptäck flera!
Vi springer benen av oss för att få ta del av de senaste teknikerna, TV datorer telefoner, spikmattor filmer med datoranimeringar för miljarder, sportartiklar och gu' vet allt...
Flyg och far, världen kring. Mallorca? Kanarieöarna? Duger inte längre, allra minst till Thailand om det ska räknas. Brorsan försökte sig förresten på det där med utsläppsrätter för flyg nu när de åkte till Dominikanska replubliken. Får höra med honom sen hur det gick, vad de fick betala. Om de kunde ens, det var rätt krångligt tydligen.
Men i alla fall.
Jag minns ännu Leijonborgs indignation före valet om behovet att göra det svårt för bidragsfuskarna... Så, varför inte se till att alla bidragstagare tycker det blir för jobbigt att plocka ut bidrag, måste ju vara en bra modell...?
Nä fy fan.
Och försäkringskassan, man måste vara frisk för att orka kämpa för sitt sjukbidrag. Cyniskt, är vad det är. Nu kommer de som inte skäms att knäcka socialbudgetarna ute i kommunerna, istället för att försöka leva på eller av släkt och vänner. En del kommuner har ju redan fått soppatorsk, världskonjunkturen hjälper väl inte till direkt, i och för sig... Det kanske sparar pengar åt stat kommun och landsting och hålla hårt i bidrag till uppehälle, men cyniskt är det lik förbannat.
Usch!
Och ändå tyckte jag att utgångspunkten för deras nya politik var rätt sund, alltså att inte rakt av sänka skatter och avgifter för företagare så att de skulle få mer pengar till anställda och investeringar som tidigare borgerliga regeringar gjorde. Utan att ge sänkta kostnader bara om de faktiskt anställer och investerar... det är en god tanke.
En
Morot
Att
Sträva
Mot
Inte en krubba full med hö att tugga i sig medan man funderar på om man eventuellt ska överväga att investera. Problemet är bara var man hämtar resurserna för den där stimulansplanen.

Man ska vara frisk och ha jobb, annars duger man inte längre. Hur ska detta samhälle se ut om tio år? Var och en sig själv närmast, ge mig vad mig tillhör du kan plocka upp smulorna...?
Man undrar.

Vinter i para-diset
Aktuellt humör: munter

Trettondagen, 6/1 2010, kl 11.59

Det snöade igår kväll, det snöade inatt, det snöar fortfarande och snön fyger över vägen. De sade på vädret att det kunde bli ner mot fyrtio minus i norrländska köldhål, och här i Götet hotar de med ner mot tjugo minus. Tio minus än så länge, tre decimeter snö utanför dörren, säkert en dryg halvmeter som blåst ihop på verandan på baksidan. Disig dimma, som om molnen frusit fast nere vid marken. Skidor och tefat säljer slut i sportaffärerna. Ska gå iväg med yngsta tjejen och hennes kompis till den stora backen uppe i skogen bortanför de översta husen i området. Hanna går inte utanför dörren, hon fastnade i Stephanie Meyers senaste bok för några dagar sedan och nu är det en kamp mot klockan för att hinna läsa ut innan måndag när hon ska vara tillbaka i skolan. För då ska hon förstås gå igenom alla detaljer med sina kompisar...
Det bästa man kan säga är att hon åtminstone slutat läsa vampyrböckarna haha. De dök upp här hemma i somras, kärlekshistorien mellan den vanliga flickan Bella och den underbara vampyren Edward. Första och andra boken hade hon lånat och läst, i somras började hon med del tre och fyra. Köpte dem själv. Och läser. Jag skojar inte, hon har läst varje bok minst tio gånger sedan i somras haha. Kan inte få nog. Om hon ska ställa upp i en frågesporttävling kan hon välja det ämnet, Twilight. Hon klarar tiotusenkronorsfrågan som ingenting.

Sedan ska det bli kul och se om jag kan få henne att ta på ett par överdragsbyxor när hon väl måste gå ut. Det är också nåt som hänt i höst. Man kan inte se ut hur som helst när man går ut, ååbååååj... Ett par byxor, tunna tajta jeans eller vackert gråa mjukisar. Tajts. Strumpbyxor under, långkalsonger? Överdragsbyxor? Aaaldriiig...
- Men det blåser tio sekundmeter och är fem minusgrader!
- Jag fryser inte! Jaja... Det är väl bara att vänja sig. Vi fick tag på en snygg vit mössa strax innan advent, ända fram till dess gick hon utan. Dög inte med den platta tajta Peak-mössan längre.
Fast, jag gillar det egentligen. Man ska veta vad man vill. Men det skadar ju inte om hon lyssnar nångång ibland haha. Lillasyster är snart likadan. Hon går utan mössa och vantar, drar in händerna i ärmarna och fäller upp luvan.
Så, det ska bli kul att se.
Kungen är också kul att se. Han kan inte ha upplevt så här mycket snö knappt, jag vet förstås inte hur gammal han är. Han var en aning tveksam i morse när jag släppte ut honom. Fick skotta gången ner till carporten innan han gick med på att gå utanför dörren. Fast sedan sprang han runt och nosade. Antar att revirmärkningarna döljs i så mycket snö? Han har inte kommit tillbaka än, så nåt spännande måste han tycka det är.

Jaha. Jag cyklar förresten till jobbet. Varje dag. Jag menar, det är ungefär femton kilometer, i barmark och normaltrafik tar det cirka 35 minuter. Om det inte är några andra bilar ute tar det femton minuter med bilen, men på morgonen kan det mycket väl ta trettio. Jag räknade på det där när vi flyttade hit förra hösten. Om man säger att det skiljer en halvtimma i åktid varje dag, bil och cykel, så lönar det sig att jobba en halvtimma mindre och inte ha bil, inte köra den och inte förlora värdet på investeringen, skatt reparationer och allt annat trevligt. Klart, det beror ju på vad man tjänar... Som lärare är man inte direkt överbetald. Men hur som helst, man får ju motionen på köpet. Och sedan jobbar man ändå så mycket extra hemma och på helgerna, så för min del blir det ingen förlängning av arbetsdagen för att jag cyklar. Kan ju vara annorlunda för den som jobbar fulla åtta timmar plusplus varje dag. Eller ja, jag kunde ju kommit hem tidigare om jag åkte bil. Men inte billigare. Tror att en och annan skulle tjäna på att titta närmare på det där. Gå ner i arbetstid, mot att cykla eller gå, beroende på hur långt man har till jobbet förstås. Kan mycket väl löna sig, även utan att räkna in samhällsnyttan med minskade utsläpp och den egna motionen och välbefinnandet.
Nåja.
I morgon blir det väl kanske svårt att cykla, fast det gick bra igår. Men det är förrädiskt halt, medan vi var nere i Skåne så smälte julsnön lite grann, och frös till blankis. Det har tydligen varit ett par fem minusgrader varje dag sedan jul, så det är ingen lindring i sikte. Nu med extra snö ovanpå kanske det packar sig men det puder som kom vid nyår gömde isen men inte halkan. Fast man är ju duktig på att salta i den här stan... Lite väl duktiga tycker jag, korrosionsförberedande vägbehandling kallar jag det. Och saltning på gångvägarna... Varför? Vad är det för fel på grusning?
Har
Det
Blivit
För
Dyrt?!?
Tja. Dags att laga lunch, sedan blir det tefatsbacken.

Trött och sliten
Aktuellt humör: tacksam

Trettondagen, 6/1 2010, kl 21.30

Det var skönt ute idag. Nu sitter jag och värmer tårna, tog ett fotbad för första gången sen jag vet inte när. Nånsin. En fyra whisky, tjejerna ser Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern. Från 1994? För första gången spelade de tydligen inte in förra årets föreställning, deras mormor och morfar var lite upprörda haha. De har alltid gått, ända sedan Poppes dagar, men de har tyckt det har blivit lite sämre med åren, och i somras gick de inte. Man kan ju se det på trettondagen... Tji fick de.
Vet inte vad det är med farser som tilltalar ungar, egentligen... Stefan och Krister, Fredriksdal... vilken fars som helst, de är barnsligt... ja men det är väl okej, då haha, men de är verkligen omåttligt förtjusta. Rätt ord. Förtjusta. I att titta på fars. De sitter och småler hela tiden, jag orkar egentligen inte med det. Sitter och skriver det här istället.
Men soldat Bom är bra, även om det var roligare när Poppe var i farten... han blev lite trött med åren han med, förstås.Fars lille påg såg jag på plats en gång. Det är den ända jag sett, men jag räknar in Poppe på min lista. Ingen tröja, dock.
Fast bara teatern är värd ett besök, Helsingborg en varm sommarkväll...

Jag tror jag ska cykla imorgon med, det verkar vara rätt bra skottat. Men blåser det så får det bli bussen. Tio minusgrader eller värre, och motvind från norr uppför Älvsborgsbron, nä det blir för bra. Då förfryser man nog näsan, och dessutom får man ha för mycket kläder på sig, det blir otympligt. Men det tar ungefär samma tid hur som helst, åker hemifrån kvart i sju, tar en dryg halvtimma att komma fram.
Inte konstigt folk tar bilen, en timmas extra restid per dag kanske med bussen...
Jag är en vanemänniska. Jag vill ha fasta rutiner, jag vill veta vad jag har, vart jag ska, hur jag tar mig dit. När det händer nåt som... Om det händer nåt som... När.
Så är jag lost.
Jag vet inte, jag famlar som en blind. Efter att hitta fotfästet igen. Nu, då... Det var det jobbigaste med att flytta hit. För ett och ett halvt år sen är det, min fru fick jobb som studierektor på teknikgymnasiet på Lindholmen den hösten. Och jag fick jobb på en nybyggd F-9 skola, på Eriksberg. På Hisingen. Egentligen dumt att vi köpte hus i Mölndal, vi kunde nog hittat något hyfsat boende lite närmare våra jobb. Fast vi hade hört så mycket bra om det här området, Ekhaga. Och vi kände ett par som bodde här, från Strand, det är också viktigt. Eller att känna nån menar jag... Men mest var det för barnens skull, här finns så mycket barnfamiljer och det är ju viktigt att man kan hitta nya kompisar när man flyttar så här.
Så jag var rätt orolig när vi flyttade. Klart, det var ju en sån bra chans för henne, vi kunde inte missa det. Hon har alltid varit framåt, velat vara med och påverka, utveckla verksamheten till nåt bättre. Vi träffades på seminariet inne i Malmö, första dagen på lärarutbildningen så råkade vi bli hopparade i samma grupp. Och första övningen var att intervjua varandra och presentera för de övriga. Vi var fem stycken i vår seminariegrupp då, och hon intervjuade mig. Jag var fortfarande tillsammans med Angelica, och hon bodde ihop med nån kille. Och man skulle berätta det man ville om sig själv och av någon anledning sa jag att jag var singel. Och jag såg, kände, att hon reagerade och sådär, öppnade sig. Och jag. Kunde gått genom eld, för henne. Och vi jobbade ihop hela den första våren, och innan sommaren så hade hennes kille flyttat ut. Och jag. Flyttade in.

Mmm.
Så kan det gå. Hon läste till gymnasielärare, ämneslärare. Teknik. Inte min grej, jag håller mig till historia och matematik. När jag kan välja.
Fast det där kan vi också spara, till en annan dag. Det är inte viktigt, tror jag. Nä.

Vi ska se katten Gustaf nu, vi spelade in den på DVD-disken i eftermiddags när vi gick till backen. Jag går nog och lägger mig strax förstås, det är en annan nyhet den här hösten, förresten. Hanna släcker och stänger av TV eller dator och så på kvällen. Jag vill till exempel lägga mig tidigt, så att jag är utvilad på morgonen. Det måste man, om man inte ska vara helt slut på eftermiddagen när man är klar med lektionerna och ska börja förbereda morgondagen. I morgon och på fredag är det ju förstås terminsplanering. Kommunen har nån idé om att vi ska börja mäta vår arbetstid, och att man inte får gå hem efter att lektionerna är slut, att man måste vara där åtta timmar varje dag.
Det är skrattretande. Som om det skulle räcka med den tiden, som om vi inte redan gör mycket mer än fyrtio timmar varje vecka... De gjorde ett experiment, var det i Gävle kanske, med att lärare på en högstadieskola fick stämpla varje dag, och all tid de gjorde utanför skolan. Beräknat på vanlig årsarbetstid, en rimlig kontroll för att definiera exakt hur mycket fri tid lärarna har med sina långa somrar. Det fick läggas ner, efter halva terminen hade halva årsbudgeten av arbetstimmar förbrukats... Och då räknade de återhållsamt!
Jaja...


SAAB Sonet(t)


Torsdag, 7/1 2010, kl 21.00

Äntligen allt klart i köket...
Ska kolla nyheterna nu, Aktuellt. SAAB går i graven, tror jag, GM vill inte ha konkurrens med Opel. Men Opel, av alla...? Sålde de så mycket bättre än SAAB, eller är det bara för att det finns fler tyskar...?
Ja jag tror hur som helst inte SAAB automobil har någon framtid, tyvärr. Men vad GM-ledningen håller på med... Man kunde tro att de bara är ute efter att trissa upp budgivningen, räknar med att det ska komma nån som pytsar in tillräckligt många miljarder. Krasst räknat, är det inte bättre att sälja lågt än att gå i konkurs och lägga ner?!? Det handlar väl om framtida åtaganden, förstås, GM vill inte sitta med underhåll och ansvar för den avdöende SAAB-parken bilar över världen.
Som när Cervera köpte Duka, av någon anledning behöll Duka kontoskulden på presentkorten. Innehavare av icke inlösta presentkort har plötsligt inga butiker att handla i, och Cervera accepterar inte Dukas presentkort... Bra sätt att spara några miljoner.
Eller miljarder, då, för SAAB och GM.
V4:an och Sonett tilll 9-5 superbilen som aldrig kommer att få chansen...
Bye bye love, bye bye... sweet caross...
Nu tyckte jag faktiskt jag var ganska rolig. Har du hört den låten, med Simon & Garfunkel?

Min första bil var en Opel, en Record från... sjuttiotalet. Ja den måste varit mer än tio år. Nitton var jag, eller tjugo? Betalade 4000 kronor, den höll en vinter och två somrar. Av någon anledning bytte jag kylaren på den haha, det kostade lika mycket som en ny bil. Eller en ny lika begagnad, då.
Jag minns slogans från sjuttiotalet om bilmodeller, min Opel var sanningen uppenbarad:
Köp en Opel, bli belåten - se naturen genom plåten...
Det var ett hål under passagerarsätet fram, Patrik hjälpte mig att limma på ihop det med plastic padding. Jäkla underbar uppfinning, det där. Plastic Padding. Ett tag var jag inne på att lackera om den mörkt senapsgula karossen i plastic padding-grått. Ett år till, så hade jag inte behövt lacka haha... Tätningar vid listerna runt alla fyra dörrarna, vid stänkskärmarna och på motorhuven. Bensinslangen läckte när jag köpte den, det var lite meckigt men han fick rätt på det. Jag är inte så teknisk av mig. Men Patrik är bra på det där.
Jag hittade en underbar bildekal, har aldrig sett den igen men jag hittade den på Gleerups inne i Lund en dag. Det stod så här: "Min andra bil är också en skrotbil".
Haha...
Det fanns de som tyckte det var kul att sätta upp dekaler som "Min andra bil är en Porsche" på sin enda skrotiga bil, men vad är det roliga med det... Lite självdistans, jag tyckte den var skitbra. Min andra bil är också en skrotbil...
Min andra bil blev förstås inte en skrotbil. Min fru hade en SAAB, en åttiotrea, SAAB 900. Eller flickvän, när jag flyttade in hos henne så blev det väl så att säga min. Opeln var bra när vi körde ut i skogen och vandrade och sådär, hade faktiskt ett takräcke till den och vi spände på ett par kanoter ibland och körde iväg, två bilar två eller ibland fyra kanoter, en bil vid starten en vid målet och så kan man köra tillbaka efter den första bilen när man är klar.
Till sådant behöver man bil. Och om man bor utanför storstaden behöver man bil, i glesbygden. Men i stan, nej hade man lite bättre kollektivtrafik och friskare människor som cyklade istället för att vara tvungna att jaga de där viktiga
Minuterna
Innan
Dagis
Stänger
eller vad det nu är man jagar, så hade de flesta klarat sig utan bil i stan. Om vi hade kunnat ta det lite lugnare. Kanske.
Vi har haft bil hela tiden, men så har vi också kört ner till Skåne rätt ofta. Både min frus familj och min har bott där, ju. Och alla andra... eller vad säger jag, alla andra man känner. Menar jag. I princip.
Fast det är bra att inte vara tvungen att bilpendla, fy för fanken vad tråkigt jag tycker det är att sitta i bilköer.

Jaja.
Efter Opeln har jag faktiskt inte ägt någon bil, förrän vi gifte oss. Men när vi bytte åttiotrean mot en nittiotrea, och när vi bytte nittotrean mot en 9-3 nolltrea, så var de skrivna på henne. Nästa bilbyte borde alltså bli 2013, men det är väl tveksamt om det blir någon SAAB.
Tyvärr.
Men Opeln var ändå rätt fin att ha, det var ju en kombi. En helg minns jag, då åkte jag och Angelica ut själva i skogen, då sov vi till och med i bilen. Gick ett par varv uppe på Söderåsen, flyttade bilen någon kilometer på eftermiddagen och sov i bilen. Det gick... det gick i bilen med.

Jag gillade henne väldigt mycket, Angelica. Jag vet inte, vi växte väl mer eller mindre upp tillsammans, vi var ett kompisgäng och sådär och man känner dem varenda en utifrån och in. Det är inte alla man gillar lika mycket såklart. Men när jag träffade min fru så var det något helt annat. Större.
Jag läste Twilight-böckerna som Hanna köpte, som hon har läst om och om igen hela hösten. Det handlar om en total förblindande allt överskridande kärlek. Och sedan en omöjlig kärlek ovanpå det, vampyr och människa istället för the Lady and the Tramp eller rikemanssonen och kvinnan av folket, Romeo och Julia, Heatchcliff och Catherine i Brontes Wuthering Heights.
Lite spännande faktiskt, hon Stephanie Meyers som skrivit ger tonåringarna lite kultur på köpet, för huvudpersonen läser Svindlande höjder om och om igen och diskuterar den med sin vampyr.
Och så, i alla fall, både vampyren Edward och den vanliga men-inte-alls-lika-vanlig-som-hon-tror flickan Bella är övertygade om att de själva älskar den andre mer än någon annan människa... hmm... varelse? Mer än någon annan älskat någon före dem.
Åååbååj...
Tja, det är väl en Romeo och Julia-saga i nån mening.
Eller så är det bara så att Shakespeare redan beskrivit alla mänskliga förhållanden en gång för alla i sina dramer och allt annat bara är varianter.
Man måste dö för att kunna uppnå den sanna kärle...








'Gainst death and all oblivious enmity
Shall you pace forth; your praise shall still find room,
Even in the eyes of all posterity
That wear this world out to the ending doom.

Trots döden och all omedveten motvilja...
Suck.


Slut. Färdig.
Aktuellt humör: full

Fredag, 8/1 2010, kl 22.00

Vet inte vad som händer. Jag spydde idag. Efter lunchen. Gick hem, orkade inte vara med på planeringen.
Tror jag är förkyld jag har feber drack lite whisky tog ett hett bad somnade...
Får lägga mig riktigt nu då.
Kunde inte somna igår var vaken hela natten nästan, Kungen gick och trampade runt sängen såg orolig ut. Vad händer?


Överhäng. Häng över. Hangover.
Aktuellt humör: apatisk

Lördag, 9/1 2010, kl 08.00

Mår skit. Tänkte på allt... förra året.
Vaknade
Mitt
I
Natten
Och
Grät

Har en skiva med Tom Waits, Mule Variations.

Well I slept in the graveyard
It was cool and still

Jag.
Är.

Jag tömde min Laphroaig igår. Ser jag nu. Rösten sandpapper, låter verkligen sjuk.
Är täppt i näsan.
Tänker somna om och...