Kapitel nio

Dagboksanteckningar 8/10 2009

Aktuellt humör: pratig


tor 8:e okt, 2009

Oooojjj... vad svårt!
Idag blev det klart, skolprojektet för Sydafrika som jag jobbat med blir av!
Och vi ska starta i januari som planerna ser ut nu. Då ska vi skicka ner en delegation, och jag ska följa med... Hur ska det gå? Hur ska jag orka, hur ska Niklas orka... En dryg vecka, ensam med barnen! Och hur ska de klara sig... orkar de? Orkar jag? Nu...
Mamma tyckte förstås att det var jättespännande, och pappa undrade om jag inte kunde ta med gäster, och om vi kunde åka ner i juni när det var någon slags fotbollsturnering där. Inte troligt! :)

Men vad härligt! Pengar från EU, jag vet Niklas tjatade om att jag allt fick se till så att nånting nyttigt skulle komma ut av alla pengar vi betalar till EU. Ja, jag vet inte om jag håller med honom... nej det gör jag inte :) men det känns ändå bra att det blir av. Så spännande! Att få vara med och utveckla deras skolorganisation, ute i kåkstäderna runt de stora städerna. Det var dit arbetarna kom för att söka sitt uppehälle, ofta långt från de gamla bantustan hette det väl, de områden dit de färgade var hänvisade under apartheid-tiden. Jag tror inte alla i Sydafrika idag ens vet att det fortfarande är så eftersatt med alla samhällsinstitutioner i dessa områden, trots alla förbättringar som gjorts? Det ska bli intressant att få lära känna kulturen därnere. Vi kommer nog bara att börja i Soweto och Sharpeville utanför Johannesburg, och sedan de andra townships utanför Johannesburg och Pretoria.
Det lär nog räcka ett tag. Och tänk, som de berättade att det inte ens finns rinnande vatten och electricitet i många av kåkstäderna...
Vilket liv, va? Vi har det ändå bra. All sorg till trots... åh Erik!

Idag ska jag berätta för dig lite om dina systrar. De är så modiga, så omtänksamma och så duktiga på att ta hand om sig själva. Och du vet som de alltid såg till att du hade det bra... Erik, du förstår inte hur mycket de saknar dig! Hur mycket vi alla saknar dig...
Kanske allra mest din pappa. Du förstår, han tycker att han gjorde fel, och han tycker att han har svikit dig. Åh, om jag kunde tro som Sara på att du verkligen finns därute någonstans... Och lyssnar på mig. Jag skulle be dig att trösta din pappa, och förklara för honom att det inte var hans fel att ni blev påkörda.
Och dina systrar, de gör allt de kan för att han ska känna att han inte är en dålig pappa, och att åtminstone inte de tycker att han gjorde fel... De är verkligen duktiga.
Teresia hade ett matematikprov med sig hem idag. Du vet, hon är så tuff, så stark, men samtidigt så omtänksam... hon brydde sig mer om vad hennes kompis hade fått för resultat än sitt eget. Hennes kompis, Julia F, blev lite ledsen för hon hade inte klarat det så bra. Och när hon kom hem berättade hon om det istället... och när hon var klar slängde hon fram sitt papper och sa, javisstja du ska skriva på det här...
Du vet hur hon älskade att hjälpa dig att räkna... att lära dig. Hon är verkligen duktig. Hon hade alla rätt på provet, och hade klarat trettio tal på tre minuter och tjugotvå sekunder! Det var hennes rekord hittills. Jag tror hon var stolt, jag vet att hon är det, fast att hon inte vill att vi ska låtsas om det... vad tror du, Erik?
Hon är en tuff tjej, vår lilla Tunnis! :)
Och Hanna... åh Erik hon bär sina känslor på utsidan! Hon kämpar på och försöker förstå varför det skulle hända dig något så hemskt. Och jag vet inte vad jag ska säga... jag undrar ju med!
Jag önskar att du kunde tala till oss, förklara att du har det bra... och kanske är det lättare för dig nu? Kanske har dina smärtor i benen försvunnit, kanske kan du äntligen röra dig utan hjälpmedel och utan att snubbla, och utan smärtan...? Jag önskar jag kunde tro, som Sara och Hanna, att det finns en värld bortanför den här, där du inte besväras av muskelsjukdomen längre...

Subject: FW: RE: RE: RE: Älskade Hanna...

Aktuellt humör: orolig

GMAIL account: sara.genilund@gmail.com

________________________

To: ahustosen@yahoo.com
Date: 13 october 2009 19.56:29 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: FW: RE: RE: RE: Älskade Hanna...

Hej Sofia hur är det med er? Hanna verkar orolig för Niklas, har du tid att ringa mig ikväll? Du kan ringa sent...

Kram, Sara


Sara Mortensen
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: Hanna.E.Mortensen@gmail.com
Date: 13 october 2009 19.49:20 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: RE: RE: Älskade Hanna...

Hej Hanna,
det är så gott att läsa när du skriver. Det känns som att du är mycket närmare då :)
Jag pratade med Simon på telefon för en stund sen, han bor hos Jonas denna veckan förstår du. Men han tyckte inte Niklas var annorlunda, eller i alla fall inte jämfört med förra veckan och så.
Men det är inte så konstigt att det är lite jobbigt för din pappa att börja jobba igen, för han har ju varit hemma mer än en månad! Och olika människor har alltid olika sätt att orka. Men du har rätt att det inte är någon bra idé att dricka whisky på kvällen. De som gör så brukar göra det för att försöka glömma, men jag tror inte din pappa kommer att göra det så som de som har problem med sprit gör. Han är faktiskt ganska stark, din pappa. :)

Sedan vet jag en annan sak som du kanske inte vet, och som nog gör att din pappa kanske är lite ledsnare än vanligt. Det är nämligen bestämt nu att det ska bli rättegång mot han som körde bilen, det blev bestämt i fredags. Och den ska börja om tre veckor, så jag tror han har tänkt mycket på det nu också.
Men jag ska prata med honom om du vill och fråga hur han mår. :)
Ha det bra tösen min...


Sara Mortensen
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 13 october 2009 15.42:17 CET
From: Hanna.E.Mortensen@gmail.com
Subject: RE: RE: RE: Älskade Hanna...

Hej igen Sara... Kom på att jag inte skrivit dig på länge efter jag prata med Simon igår :)
Han sa om ditt jobb vad du skulle göra nu, förstår inte mycket klart men det låter koolt med genforskning tycker jag. Jag hade önskat nån kunnat hitta sätt att hjälpa Erik med hans muskler som blev så svaga efter han var sjuk med de där fästinsekterna, för det kändes alltid så hemskt att veta at man nästan inte kunde göra nåt.
Och jag känner det som att det ändå måste finnas en plats där han slipper ha allt det onda nu så som du sa. Det känns mycket lättare att tänka så, fast jag blir ledsen ändå när man påminns... Och jag vill aldrig det ska försvinna, för då känns som han ändå finns kvar när man saknar.

Jag är orolig för pappa. Har du pratat med honom denna vecka? För nu han började jobba igår så blev det så konstigt igår kväll när vi ätit. Han skulle dricka sån där visky för att somna sa han, men så somna han i soffan, mamma fick nästan bära honom. Det var efter jag prata med Simon igår och han pratade ju också med honom. Så jag undrar om han tyckte, att pappa verkade. Vill du fråga?
Han började i helgen nynna den låten du och andra mammorna sjöng på begravningen som var så fin, den om varför. Och han verkade mera ledsen också fast han inte säger. Och inte svarar han heller, när manfrågar :(
Och efter middagen igår satt han med fotoalbum och tittade och nynnade den sången när han drack viskyn. Mamma kan inte heller prata med honom är som han inte lyssnar på oss och det känns jättejobbigt.

Kram Hanna

________________________

To: Hanna.E.Mortensen@gmail.com
Date: 23 augusti 2009 17.29:50 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: RE: Älskade Hanna...

Hej vännen...
Ja jag kommer imorgon, har lyckats ändra att flyga direkt vidare till Göteborg från Kastrup. Det var skönt, jag längtar efter att få krama er alla.
Jag vet inte vad jag ska svara dig Hanna, det är så svårt att förstå... Jag vet. Men vi får hoppas och be för att det ska gå bra för Erik. Och för din pappa med, eller hur?

Jag pratade med Simon förut, han känner sig också ledsen. Men han tävlade idag, och vet du vad han sa? Han sa att när han tänkte på er så blev han mycket starkare, han sa att det kändes som om Erik var med honom och hjälpte honom att hoppa. Och han hoppade det bästa han gjort, 1.78 nytt rekord! Det var hans sätt att ge er sitt, att göra det bästa han kunde.
Och jag tror att det är det enda vi kan göra, att be för att det ska gå bra, och göra vårt bästa för att orka! Ingen kan göra mer, och ingen begär att du ska det heller Hanna.
Och framför allt får vi lov allihop att gråta och vara ledsna... Men du får skratta också, det är alltid rätt min älskling... det är inget svek mot dem. Tvärtom. Förstår du hur jag menar? Det är samma som Simon kände. Det är att orka. :)
Vi ses snart,
kramar och tårar ochskratt...
Sara


Sara Mortensen
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 23 augusti 2009 17.12:26 CET
From: Hanna.E.Mortensen@gmail.com
Subject: RE: Älskade Hanna...

Hej Sara :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :(
De säger att Erik inte kommer att klara sig, att vi måste vara beredda på att han kan dö... Han kommer kanske inte att vakna ens, hur kan det få vara så hemst?
Vad har han gjort, han är ju världens snällaste lilla pojke... och allt har varit så svårt för honom, ända sedan det där... sedan han blev sjuk. Varför Sara? :( :( :(
Mamma sa att du kanske kunde komma imorgon, jag hoppas du kan! Mamma är så ledsen, och Tessis går och blundar som om det skulle gå att ta bort det. Jag börjar gråta hela tiden när jag tänker på. Men hon har inte sen det hände.
Pappa vill inte prata, han har mest sovit och hela ena benet är hopasatt med skruvar och gips. Usch han har så ont när han andas, och när han rör sig . Han orkade knappt hålla min hand.
Magnus och Oskar är här nu med Angelica och dem. Vi var vid stranden idag, i Åsa. Det är så varmt ju, mamma ville vi skulle åka och försöka göra nåt annat för vi bara väntar. Men det kändes jättedumt åka ifrån... När de opererade igen Erik. Fast mamma sa pappa ville det med. Jag tog med Alina min nya kompis, hon är så snäll. Hon kom precis nu till vår klass och vi blev kompis med en gång, hon är från Simrishamn och hon har varit i Åhus och badat på vår strand där, hon visste precis hur de kalla stora vågorna var vi hade jättekul. Och så hände detta varför händer detta Sara? Vad ska jag göra, jag kan inte göra nåt alls känns det som.
Jag vill bara gråta hela tiden.
När vi badade idag som glömde man lite men man såg en annan liten pojke och började gråta igen. Man kan inte skratta det gör ont!

Hälsa Simon jag saknar honom med. :(

Kram Hanna

________________________

Dagboksanteckningar 15/10 2009

Aktuellt humör: arg


tor 15:e okt, 2009

Usch!
Jag fick veta idag att han som körde ihjäl Erik inte tänker erkänna. Hans advokat har sagt att han inte tror att han gjort det han gjort och att han inte minns. Usch en sån avskyvärd människa, att inte ens kunna stå för vad man gjort!!! Jag har aldrig trott att jag kunde känna hat mot någon annan men det finns inget bättre ord, jag är så maktlös! Vad kan jag göra, vad kan jag säga... Såna som han, det finns alldeles för många, såna som tycker att jag kan köra bil fast jag druckit... Olyckor händer inte mig. Usch, usch, usch en sån usel usel människa! Jag blir så förbannad att jag inte ens kan vara ledsen längre det känns otäckt, en stor svart klump av hat som bränner i magen. Rättegången ska börja i november, om tre veckor. Jag ska vara där, varenda dag ska jag vara där, och jag ska tvinga honom att se mig, att se vem det är han har skadat genom att strunta i vad som kan hända om man inte klarar av att hålla sig själv i schack när man dricker, att det finns verkliga människor som drabbas av hans högmod och nonchalans.

Och jag ska protestera, jag ska tala om för alla som bevakar rättegången att det är något allvarligt fel i ett rättssamhälle som låter såna som han gå från straff till nya brott, på bekostnad av fler oskyldiga som kommer i vägen för hans vansinnesfärder.
Jag blev så glad för alla våra gymnasieelever som gjort en namninsamling som de skickade till justitieministern, Beatrice Ask, för att protestera mot att dömda för rattfylla kan få fortsätta att begå samma brott om och om igen, utan att samhället gör någonting för att förhindra det. Det är så fel!
SÅ
FEL
!!!!!
Och elevrådet ordnade ett protestmöte på skolan, efter begravningen, och hade gjort knappar som de delade ut med texten "kör aldrig när du druckit". Jag blev faktiskt stolt, och det känns gott att veta att de bryr sig. Kanske kan det hindra någon olycklig, få dem att tänka en extra gång innan de sätter sig bakom ratten när de druckit? Man kan i alla fall hoppas. Vi har fått stöd från brottsofferföreningen, och om jag orkar ska jag göra vad jag kan för att hjälpa till och hjälpa andra som råkar illa ut. Åh, det är så frustrerande... att man lämnas åt sitt eget öde, att själv få ta hand om att återställa spillrorna av det liv man levde innan man drabbas. Vem tänker på de som drabbas av brotten? Det daltas för mycket med gärningsmännen tycker jag.
Jag blir så arg. Känner mig så maktlös...
Maktlös.

Och Niklas... jag tror han håller på att bryta ihop, jag vet inte vad jag ska göra, jag kan inte nå fram till honom. Han hör mig inte längre... det är som han inte ser vad som händer runt honom. Som att han inte bryr sig.
Men idag när vi hörde om rättegången, efter maten satt han och stirrade tomt på TV:n och drack en massa sprit, han blev helt utslagen igen och somnade, det är andra gången denna veckan som jag får släpa honom till sängen när jag ska lägga mig.
Det känns som jag förlorat honom med och inte bara Erik... åh.
Jag
Gråter
Igen.
Så fort jag påminns, det är så tungt. Erik... Det är lättare när jag bestämmer mig för att tänka på honom, prata med honom. Kommer det nånsin att bli lättare?
Hanna säger att hon tycker det är skönt att bli ledsen när hon tänker på Erik, att det gör honom lättare att se. Att minnas.
Men Tessis försöker vara så stolt, så tuff. Ibland tror jag att hon tycker det är hennes jobb att ta hand om Niklas, hon hjälper till med så mycket som hon inte skulle behöva, som Niklas bara inte gör. Jag tror hon skulle borsta tänderna åt honom om hon fick... Hon är så fin.
Och Hanna med.
De är världens goaste töser...
Så modiga.

Subject: RE: SV: ÖNSKAR JAG VAR HOS DIG NU

Aktuellt humör: förväntansfull


GMAIL account: sara.genilund@gmail.com

________________________

To: tunnis99@gmail.com
Cc: ahustosen@yahoo.com
Date: 27 october 2009 17.33:12 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: SV: ÖNSKAR JAG VAR HOS DIG NU
Attachment: TERESIA_DATOR.mp3
HEJ TERESIA

DU KAN TRYCKA PÅ LJUDBREVET OCH LÄSA SAMTIDIGT OM DU VILL

VAD BRA ATT DU FÅTT DIN DATOR ÄNTLIGEN :)
DÅ KAN DU SKRIVA TILL MIG OFTARE NU?

DET VORE ROLIGT.

OM DU VILL ÖVA ATT LÄSA SKA JAG SKRIVA HELA MITT BREV SÅ KAN DU LYSSNA SAMTIDIGT.

SÅ KANSKE DU KAN PROVA ATT SVARA I ETT BREV SOM DU SKRIVER MED DET ANDRA PROGRAMMET DU SKULLE TESTA? NÄR DU SÄGER ORDEN SOM SKA SKRIVAS.

DIN MAMMA BERÄTTADE ATT DIN FRÖKEN VARIT JÄTTEDUKTIG OCH HJÄLPT DIG ATT FÅ EXTRA TID ATT LÄSA ORD TILL ENGELSKA, OCH ATT FÖRBEREDA ALLA UPPGIFTER SOM DU HAR I LÄXA I DE ANDRA ÄMNENA.

DET ÄR BRA TYCKER JAG. DET ÄR SVÅRT NÄR HJÄRNAN INTE KAN FÅ BOKSTÄVER OCH ORD ATT HÄNGA MED LIKA SNABBT SOM DU TÄNKER. OCH BRA ATT DU KAN ANVÄNDA EN DATOR FÖR ATT UNDERLÄTTA FÖR DIG INTE SANT?

HAR JAG BERÄTTAT FÖR DIG OM MIN KOMPIS ELISABETH SOM LÄSTE KEMI MED MIG I LUND? HON HADE OCKSÅ DYS-LEXI?! LUSTIGT ATT HON HETER SAMMA SOM DIN MOSTER, TYCKER DU INTE DET?
MIN KOMPIS HADE ALLTID SÅ SVÅRT OCH FICK LÄSA VÄLDIGT MYCKET FÖR ATT HINNA MED. PÅ UNIVERSITETET MÅSTE MAN JU BÅDE LÄSA OCH SKRIVA MYCKET MYCKET MER SJÄLV. HON HADE SÄKERT HAFT DET MYCKET LÄTTARE OM HON OCKSÅ HADE HAFT EN SÅDAN FIN DATOR SOM DU HAR FÅTT :)

MEN HON KLARADE SIG BRA BÅDE PÅ MELLANSTADIET OCH HÖGSTADIET OCH GYMNASIET. FAST HON FICK ANSTRÄNGA SIG MYCKET VARJE DAG. JAG HOPPAS ATT DU INTE BEHÖVER HA DET LIKA JOBBIGT SOM HENNE NU, FÖR DET FINNS JU MYCKET ANNAT KUL ATT GÖRA NÄR MAN ÄR LEDIG ELLER HUR?

NÄR JAG PRATADE MED DIN PAPPA FÖRRA VECKAN BERÄTTADE HAN OM VAD DUKTIG DU ÄR PÅ ATT SPELA FOTBOLL, OCH ATT DU BÖRJAT I FRIIDROTTSKOLA NU DENNA HÖSTEN. DET LÅTER SPÄNNANDE, KAN DU INTE SKRIVA TILL MIG IGEN OCH BERÄTTA OM DET? SKA DU HOPPA HÖJDHOPP SOM SIMON GÖR, ELLER NÖJER DU DIG MED ATT SPRINGA? DU ÄR JU SNABB SOM BLIXTEN ELLER HUR :)

OCH DIN PAPPA ÄR VÄLDIGT STOLT ÖVER DIG SKA DU VETA. JAG HOPPAS HAN KOMMER IHÅG ATT BERÄTTA DET FÖR DIG. :) JAG ÄR OCKSÅ STOLT ÖVER DIG, MIN LILLA TUNNIS :)

DET VAR ROLIGT ATT HÖRA ATT DIN PAPPA SPELAR GITARR IGEN. HAN ÄR DUKTIG PÅ ATT GÖRA SÅNGER ELLER HUR? SOM DE SÅNGERNA VI SPELADE PÅ ERIKS BEGRAVNING, DEN ENA SÅNGEN HAR HAN JU GJORT SJÄLV MED JONAS KOMPIS STEFAN. OCH DEN ANDRA SÅNGEN OM ERIK, LÅT MIG VARA HAR HAN GJORT TEXTEN TILL, FAST EN KÄND SÅNGARE SOM HETER LEONARD COHEN HAR GJORT MUSIKEN.
SPELAR HAN NYA SÅNGER NU?

DU KOMMER VÄL IHÅG VAD VI PRATAT OM ATT SÖRJA, TERESIA? DET ÄR DET DIN PAPPA GÖR NU. OCH DET MÅSTE ALLTID FÅ TA DEN TID SOM BEHÖVS, OCH DET ÄR OLIKA FÖR OLIKA MÄNNISKOR. MEN DET BETYDER INTE ATT MAN BRYR SIG MINDRE OM ERIK BARA FÖR ATT MAN INTE GRÅTER NÄR MAN TÄNKER PÅ HONOM. DET ÄR BARA VIKTIGT ATT DU INTE LÅTER BLI ATT VARA LEDSEN NÄR DU KÄNNER DIG SÅ, ELLER HUR? MEN DET VET JAG ATT DU VET. :)

HA DET BRA VÄNNEN, JAG HOPPAS VI SES SNART! OCH ATT DU SKRIVER IGEN ÄNNU SNABBARE, OKEJ? :)

PUSS OCH KRAM, SARA


Sara Mortensen
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 27 october 2009 16.01:32 CET
From: tunnis99@gmail.com
Subject: SV: ÖNSKAR JAG VAR HOS DIG NU

Hej Sara!

Jag har fått datan till skolan nu ska skriva till dig. Er kul frö den stavar medans man skruvar om blivit fel
Haha se man får gissa ibland. S K R I V E R inte skruv.

Det var länge sedan jag skrev har skrivit berättelse till skolan idag som läxa. Och alla ord vi lär kan jag lyssna på med annat program. I matte med men det brukar inte behöva. Matte är roligast. Fast engelska är bra för det är alltid jobb att lära dem orden. Och ett anat program jag inte provat kan skriva utan att jag skriv själv bara pratar. Ska testa i morgon.

Men nu ska jag spella Sims pappa hjälpte mig spara in på denna datan och flyta mina hus. Det är kul. Fast han är fortfande leden för Erik. Hela tiden och skrattar inte längre så mycket.
Men jag hjälper honom det jag kan. Fast han spelar gitarr nu det är bra. Han var hemma i dag tror han spelat hela tiden.

Detta var rätt jobbigt men jul.
Hej då Sara
T E R E S I A
________________________