torsdag 21 januari 2010

DEL II: Kapitel sju

Dagboksanteckningar 20 augusti 2009


Aktuellt humör: ledsen

tor 20:e aug, 2009

Idag hände något fruktansvärt.
Fruktansvärt!

Jag kan inte tänka på det ens det är för svårt, men jag måste. Skriver... gråter...
Flickorna ligger i våra sängar, de har gråtit sig till sömns nu. Vi kom nästan nyss hem, vi har varit på sjukhuset hela kvällen.
Åååhhhh... vad ska jag göra? Jag vet ju inte ens om han lever, om han finns kvar imorgon när jag vaknar! Hur ska jag kunna somna?

Jag måste prata med dig, min älskade, min vän... jag skriver det här till dig för att jag måste... Måste känna att du finns! Här, här där du ska vara!
Angelica och Patrik kommer upp imorgon efter lunch, de kommer hit när jag åker tillbaka till dig, och de håller flickorna sysselsatta så att de inte ska bli alldeles alldeles... åååhhhhh Niklas!
Jag har pratat med Sara och Jonas också, Sara ringde från USA hon är på konferens i Chicago men hon åker hem på lördag, hon skulle försöka boka om så att hon landar på Landvetter istället. Annars åker hon upp direkt när hon är hemma, hon lovade att komma hit och stanna i nästa vecka när Angelica och Patrik måste åka hem igen...
Och Simon skulle tävla på lördag, Jonas hoppades att han skulle orka. Att Simon skulle känna att han kan hoppa... för dig... min älskade. Måtte det gå bra, åh gode Gud om du finns där ute, snälla gör vad du kan...
Sara läste en bibelvers för mig, hon grät så hon skakade, Jeremias tror jag hon sade det var. Åh Niklas det är jag... Det är vi alla!
Bittert gråter hon i natten, och tårar rinna utför hennes kind.
Ingen finnes, som tröstar henne, bland alla hennes vänner.
Men vi har varandra, vi är inte övergivna... och jag ska aldrig överge dig! Aldrig!


Dagboksanteckningar 11 sep 2009

Aktuellt humör: pinad

fre 11:e sep, 2009

Detta datum ska vara vårt lyckodatum, oavsett vad resten av världen tycker!
Så djupt olyckliga vi varit, så som det är nu, att vi mist... så som det är så har du åtminstone fått komma hem. Äntligen är du här hos mig igen. Vi har åtminstone varandra...
Jag har inte orkat skriva i dagboken, det har varit för tungt, det har varit så plågsamt... jag gråter, gråter för allt men just nu för dig, för all den smärta du har, all smärta du kämpar ner och försöker att inte låtsas om. Nu när du sover, nu när du ligger här bredvid mig, nu när du trots allt lyckats somna så hör jag hur du jämrar dig, minsta vridning av kroppen och skakning i sängen så jämrar du dig, stackars stackars dig vilken smärta det ska vara... Nästan hela benet krossat och lappat och gipsat!
Jag ska sova i Hannas säng, jag törs inte lägga mig bredvid dig men jag måste få vara här, nära dig, känna att åtminstone du fortfarande finns, finns... i livet. Hos oss. Flickorna sover tillsammans vet du, de har inte velat sova själva ända sedan...
Jag HATAR honom!!!
HATAR!!!
Hur skulle det kunna finnas en Gud i en värld som tillåter såna vidriga vidriga människor, såna som han? Sara kan säga vad hon vill men inte ens hon kan förklara meningen med att det finns såna människor... Såna vidriga egoistiska självupptagna idiotiska förbannade suputer som sätter sig bakom ratten och kör... kör som om det bara fanns de i hela världen!
Och vad är det för ett samhälle vi lever i, vad är det för ett samhälle som låter såna som han gå lösa, gå lös och gång på gång göra om samma sak... Några månader i fängelse, vad är det för ett straff? Vad är det för ett STRAFF??? Släpps ut igen och får tag i en bil och kör ihjäl ännu fler!!! Åh om han bara, om han bara kunde köra ihjäl sig själv istället... Vilken vidrig, vidrig människa! Jag HATAR HONOM!!!


Dagboksanteckningar 12 sep 2009

Aktuellt humör: tacksam

lör 12:e sep, 2009

Det känns lättare idag. Sara har kommit, Niklas vad skulle vi göra utan henne? Du sover lättare idag, dina revbensskador verkar bli mindre besvärande för varje dag eller hur? Och jag vet att hon betyder så mycket för dig... som ett stöd. Sara. Jag önskar bara att jag orkade. Vara ditt stöd. Men jag behöver dig!

Imorgon... imorgon är det dags att ta farväl, jag skulle aldrig orkat detta utan hennes stöd. Hon har hjälpt mig så mycket. Du är så tyst, så innesluten, jag vet inte vad jag ska göra. Vad jag ska säga. Men Niklas du är inte ensam...
Och det är inte ditt fel, jag vet att du känner det så. Men Sara har rätt. Man kan inte ta på sig skulden för slumpens verkningar. Hon kallar det Gud... Guds inverkan. Lidande... ja gu' vilket lidande! Men det känns bara falskt för mig. Hon kan kalla det för Gud om hon vill, men jag kan inte acceptera det. Jag kan bara tänka att det är slumpen, slumpen som gjorde... som gjorde att det blev så här. Att det drabbade oss. Och det är inte ditt fel att den vidriga ungen stal en bil och körde genom Högsbo den kvällen, och det är inte ditt fel att du valde just den tiden för att cykla från affären... det är inte ditt fel!
Jag vet vad Sara sa, han den idioten han vet inte vad han gör och att vi måste hitta ett sätt att... ett sätt att gå vidare. Men jag kan aldrig aldrig känna att jag kan acceptera att han tillåts fortsätta... han borde vara inspärrad! Jag förstår att du hellre tar skulden på dig själv för att du tycker det känns lättare men Niklas... Niklas... du tar död på dig själv istället om du lastar dig för att han är... borta...

Förlåta... hon pratade om att förlåta... Men hur ska jag kunna göra det? Hur ska jag kunna förlåta, förlåta att han tagit honom ifrån mig... att han gjort dig detta? Gjort oss detta?
Jag kan inte tänka nånting sånt, åtminstone inte förrän det varit rättegång... och jag hoppas de låser in honom och kastar bort nyckeln den här gången! Sara kan prata hur mycket hon vill om förlåtelse... men hon vet inte hur det känns. Hon vet inte!
Jag antar att hon har rätt... hon brukar ha det eller hur... men jag kan inte se hur det skulle gå till... Inte nu.

Inte
Än

Kanske aldrig.


Subject: RE: SV: RE: Det hände ikväll igen!

Aktuellt humör: upprörd

Yahoo mail account: ahustosen@yahoo.com

________________________

To: ahustosen@yahoo.com
Date: 18 october 2009 00.04:27 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: SV: RE: Det hände ikväll igen!

OK jag ska göra det
Sov gott gumman!

Sara Mortensen, Ph.D.
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 17 october 2009 23.51:53 CET
From: ahustosen@yahoo.com
Subject: SV: RE: Det hände ikväll igen!

Hej Sara
Jag trodde inte du var vaken :)
Jag skulle just stänga av och lägga mig, har gjort klart en presentation jag ska hålla imorgon för lärarkollegiet.

Ja ring honom, snälla han lyssnar mycket mer på dig än han låtsas om, det vet du...
Han bara viftar bort det, vill inte hålla med om att det är ett problem, men jag är så orolig för att det ska bli det!


Kram
Åhustösen


________________________

To: ahustosen@yahoo.com
Date: 17 october 2009 23.41:16 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: Det hände ikväll igen!

Stackare...
Ska jag försöka prata med honom Sofia, vill du det? Jag kan ringa imorgon, han slutar efter lunch väl? Eller åker han med dig?

Det kanske bara är tillfälligt, eller hur. Nu när han börjat jobba lite grann, att det blir en omställning. Men vad säger han när du ber honom att inte dricka en öl efter maten?

Klarar han av att gå, har ni varit ute på kvällspromenader denna veckan?

Sara Mortensen, Ph.D.
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 17 october 2009 23.35:32 CET
From: ahustosen@yahoo.com
Subject: Det hände ikväll igen!

Sara,
det är tredje kvällen det händer nu...
Han bara fortsätter, jag kan inte få honom att lyssna! Vi dricker en vanlig öl till maten, men sen öppnar han en starköl och sätter sig framför TV:n. Och dricker whisky, flera glas. Han säger att han har svårt att somna, men vad ska jag göra? Det känns så hopplöst...

Och nu ska han ju jobba imorgon igen, det kommer inte att fungera. Jag har precis fått honom ur soffan och i säng, han somnade såklart där igen.


Kram
Åhustösen
________________________


Dagboksanteckningar 30 oktober 2009

Aktuellt humör: vaken

fre 30:e okt, 2009

Vi pratade om julen idag. Mamma ringde mig på jobbet, hon undrade om vi kunde tänka oss att komma till huset i Åhus och fira jul med dem i år, fast att vi var hemma hos dem i Kristianstad förra året.

Jag frågade Niklas, och han sade att han inte brydde sig...
"Om du vill så, brorsan ska ändå till Västindien".
Det var allt han sa, och så ryckte han på axlarna och fortsatte titta på TV.
Och det är ändå hans tur, att vi ska vara hos hans föräldrar eller dem hos oss, och det har alltid varit jätteviktigt för honom att barnen...
Jag gråter igen. Jag kan inte hjälpa det. Varje gång jag påminns... Jag saknar honom, det är väl inte konstigt?

Niklas bryr sig inte längre.
Om nånting, känns det som.
Inte om mig, knappt om Hanna och Teresia heller ens.
Han tittar på Musse, envisas med att kalla honom Kungen fast att det gör Teresia vansinnig. Han leker med katten. Det är nästan det enda som känns som att han lever. Han vet att det retar henne så han skojar med henne om det och kallar honom Kungen, särskilt när hon hör. Men hon är förstås med på det.
De vet alltför väl...

Mormor börjar bli dålig, det är därför mamma vill att vi kommer dit. Elisabet kommer också förstås, och mammas systrar då. Huset fullt med systrarna Yngsjö... han brukar kalla oss så
För Niklas avskyr det där... de sitter och gaggar som han säger, minnen om hur det var i Åhus och Yngsjö för femtio år sen. Jag tycker det är rätt kul med förstås.
Men nu bryr han sig inte ens om det, fast att alla kommer till jul så är det inget han bryr sig om.

Och rektorn på Sannegårdsskolan ringde igår, det glömde jag skriva om.
Hon ville prata med mig. Om Niklas. Hon är orolig för hur han mår, för han är tydligen sådär frånvarande i skolan också. Bryr sig inte om eleverna längre, på samma sätt. Det är tur han har Ture...
Usch, jag är orolig. Ända sedan begravningen... nä ända sedan olyckan, så...
Han är så frånvarande.

Fast han har slutat dricka whisky på kvällarna.
Han lyssnar på Sara, åtminstone.




Subject: RE: SV: Planer för nyår


Aktuellt humör: munter

GMAIL account: sara.genilund@gmail.com


________________________

To: ahustosen@yahoo.com
Date: 20 december 2009 19.45:03 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: RE: SV: Planer för nyår

> Du vet väl att det var Jonas idé, med pararbete
Nej det visste jag inte, men jag vet att det heter att även en blind höna kan hitta ett frö... :P

Har de köpt netbooks, menar du? Är det inte lite små skärmar...?


Inte -hela- julhelgen ska jag jobba. Bara lite :(
Vi hörs!

Sara Mortensen, Ph.D.
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

To: sara.genilund@gmail.com
Date: 20 december 2009 16.22:19 CET
From: ahustosen@yahoo.com
Subject: SV: Planer för nyår

Hej Sara
Ja man måste ju försöka smälta in i förortsidyllen :)
Jo det är bland annat grannarna mitt emot, Linus och Eva- Karin. Men några av Sven och Annas grannar med. Så de kommer inte heller att vara nere, men det visste du kanske redan? Du får väl skvallra med Mia, eller är de inte heller hemma?

Ledsen jag inte hunnit svara, lite mycket att ordna denna helgen med julklappar som smygs hem efter mörkrets inbrott och sådär vet du. Hanna och Teresia envisas med att inte låtsas att de genomskådat tomteleveranserna, och Niklas är förstås inte sen att berätta att det inte handlade om Jesus från början, men det vet du ju allt om eller hur? ;)
Ibland undrar jag om de anstränger sig ännu mer att låtsas för att...

Åh Sara det är tur det är elektronik annars hade pappret blivit blött nu *gråter*


Hej, fortsätter nu... Nu har vi ätit middag också :)
Tror inte han vill skriva nån uppsats, men han skulle nog bli väldigt glad om någon av hans elever en dag gjorde det :)
Det var särskilt en tjej i nian förra året som han trodde kanske ville läsa historia på universitetet, hon hade verkligen blivit fångad :)

Mmm, det känns mycket lugnare nu. Det var innan november, innan han kom igång och jobba på 75%. Och nu när de börjat med det nya datorprojektet, han och Mathias. Det har också varit bra tror jag. Du vet väl att det var Jonas idé, med pararbete på datorer? Extrem-undervisning kallar de det, efter den där programmeringsmetoden... XP? Extreme programming hette det väl... Planerar en massa projekt i små delar, och skriver på lappar vad de ska göra i de olika ämnena... ett jättebra sätt för eleverna att få vara med och styra över vad de gör och när, tydligen. Jonas skojade och sa att han kunde anställa dem direkt efter nian som projektledare, haha.
Och rektorn gick med på att köpa in 20 såna där smådatorer, för att de skulle kunna komma igång. Det har funkat jättebra, tror jag. :)

Hur går det för dig då, inget forskningsprojekt som kräver att du jobbar hela julhelgen hoppas jag? :)

Kram
Åhustösen


________________________

To: ahustosen@yahoo.com
Date: 18 december 2009 19.06:41 CET
From: sara.genilund@gmail.com
Subject: Planer för nyår

Hej Sofia!
Tänkte bara säga att jag pratade med Niklas i eftermiddags, han berättade att ni inte stannar i Strand över nyår :(
Är det radhusidyllen som lockar så mycket? :P
Suck, vem ska jag då skvallra med... *rolling eyes*

Han verkade åtminstone rätt ok idag tyckte jag, du behöver nog inte oroa dig eller? Han tyckte i alla fall det varit skönt att kunna avsluta terminen som han tänkt, med kalenderväggen och adventsfirande och det. Lucia, han pratade om vad fascinerade hans elever hade varit av historien om Lucia före Lucia *ler*
Han borde skriva en uppsats om det, skulle säkert väcka lite debatt. Jag sa till honom att kontakta Historie-institutionen i Göteborg (vad den nu är insorterad under efter Bologna-anpassningen, suck be mig inte gå in på det...)
Det borde väl kunna gå att göra nåt av eller? Han behöver bara en spark i ändan *skratt*
Säg till om du vill att jag kommer och sparkar! :D

Sara Mortensen, Ph.D.
Gen-I-Lund
Ideon
University of Lund


________________________

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar